Ja, för er som känner sig manade att jag är värd en födelsedagspresent, skall jag härmed ge ett kort och konscist inlägg på vad jag önskar mig, så ni slipper fundera på vad ni skall ge mig.

För det första, Presentkort!
Ge mig! Det finns så mycket jag vill ha, kläder, skor, prylar, inredning, vadsomhelst!
Ge mig! Ge mig! GE MIG! Jag vet själv inte vad det är jag vill ha.. Jag vet bara att jag Vill ha. Jag vill ge mig något, bara mig och ingen annan. Inte sånt jag behöver, utan vill ha.
Därav presentkort. På a6 tex?
Jag har alltid avskytt dom tidigare. Men då har jag alltid vetat vad det är jag vill ha och gett konkreta besked på önskemål. Men nu har jag ingen aning, mer än att jag vill unna mig så mycket som bara går.
Tina har dock specialuppdrag så hon behöver inte engagera sig i det här. Min karl förväntar jag mig också något annat än presentkort. Eller ja, jag förväntar mig väl inte direkt nått alls där, men ändå.
Nångång kanske tankeverksamheten slår till! På riktigt!

Det finns inget för det andra, så ni kan sluta läsa här.

Imon återgår jag till jobbet.
Idag, solsken. Min tanke "Ledig dag, piggare, ut och leka".
Bredvid mig liggar alla som på rad, igen, och sover. Och har ont. Snarkar i otakt. Osv osv.
Tjohoo..
Härliga söndag!
ÅH vad det är UNDERBART!

Jag är snorig, men på bättringsväg. Förhoppningsvis feberfri och snart slemfri. Till råga på detta fick jag min blödarsjuka i samma veva som snoret anlände som en meteroit från ovan. Den small till på två håll på en och samma gång. Kul.. Fortfarande rätt svullen i fejjan. Kanske är någon tradition min kropp har börjat med nu. Ändå två veckor i rad som jag är svullen och rödnosig. Tjoho!

Precis alla innanför dessa väggar, sover. Inte jag då, höhö. Bosse ligger i soffan bredvid mig och snarkar, stump i sängen och karln i sängen, off kårs. Jag väckte honom lite försiktigt vid 8,50 och frågade hur länge han skulle sova, han sa att han kunde gå upp nu. Väckte honom igen vid 9 och han frågar "Varför väcker du mig för?" så jag förklarade att han själv sagt att han skulle gå upp, men jag kan hälla tillbaka kaffet om det är så. Nej det skulle jag inte, han skulle upp. Nu, 10min senare, snarkar han för fullt. Kaffet åkte tillbaka i kannan och här sitter jag.

Jag är verkligen en periodare när det gäller bloggen, och jag är verkligen en sån som skriver när skallen inte mår väl.

Ang mitt psykbryt igår. Jag vet inte vad som flög i mig, men jag blev bara så Jävla förbannad. Jag ger allt jag har och lite till, och får inte ens en tanke tillägnad mig själv. Och detta är tyvärr sant. Så, jag vet inte hur mycket fula ord och osammanhängande meningar som flög ut. Men det var mycket. Och mycket snor kom det!
Mycket pga detta blev det inga sura miner när jag frågade om vi kunde åka och hälsa på mamma idag. Ja, jag vet att jag är sjuk och hemma från jobbet, men behöver inte alla sin mamma? Och speciellt i sjukdomsläge?
En stillasittande fika med modern har faktiskt ingen dött av.
Så, här har ni!

Jag fyller år snart. Inte jättesnart. Men snart!
Och min käre man vet inte när jag fyller år. Så jag uppmanar folk att inte berätta detta för honom, så han får skämmas lite, trots att jag berättat det ett par gånger för honom, när det gäller. Så nej, jag kommer inte bete mig som den typiska kvinnan och bli bajstjurig när jag inte får en present på min födelsedag, när han inte minns. Jag gör nog mest detta för att jävlas med honom.. Jag har allt för många runt omkring mig som förväntas komma ihåg en sån sak, men aldrig gör det. Så, är det för mycket begärt av sin man att gratta sin kvinna? NÄ!

Jag önskar att jag var lika bra som kvinnorna runtomkring mig.
Lärde mig vara lite ego och inte ge 110% av mig själv, och få 10% tillbaka. Så har det alltid varit och jag har aldrig lärt mig. Trots att jag många gånger sagt till mig själv och många andra att jag måste börja tänka mer på mig själv, göra mer för mig själv och inte lägga så mycket energi på allt omkring mig. Men jag har alltid försökt vara alla andra till lags innan jag tänker på mig själv. För att slippa sura mina och onödiga diskussioner.
Men jag var väl inte beredd på det i detta sammanhang.
Enda anledning till att jag kan skriva såhär mycket skit är för att en specifik person inte läser. För att det skulle ge intrång i min vardag och mitt liv, och känns som snokande...
Do'h! Jag skriver blogg ffs! Jag kan inte blotta mig mycket mer.
Jag vet inte varför, men det sårade mig... Kan hända att det kändes hårt för det kändes som personen i fråga inte var intresserad av mig och mitt liv...

Jag kanske skulla börja ta betalt för alla mina god gärningar.
Fy farao vad rik jag skulle bli då!

Jag är svettig, jag är snorig, jag är rosslig i halsen. Jag har ont i ögatsom för övrigt har svullnat upp, jag har ont i näsan som är söndertryckt och mår allmänt skit. Har avverkat en gnällig timma i telefon med mor. Fick order av henne att inte jobba imon, för att jag garanterat kommer bli än sjukare om jag väl gör det. Fick order av Martina likaså att stanna hemma och ta hand om mig. Så to bad chefen, jag jobbar inte imon! Jag erkänner att jag hade hoppats på att bli omhändertagen av min man också. Så var inte fallet, heller. Han kom hem med hostmedicin. That's it. Som tack för de gånger jag servat honom när han varit dålig. Kanske skulle dra på hårdhandskarna och bli en riktig ragata? Igår plockade jag ur diskmaskinen, och i med skitig disk, i onsdags hjälpte jag till med hundmaten, idag har jag order att slänga skräp och gå med Bo. Var inte jag sjuk? Som sagt, ragata var det nog...
Blir även ensam hemma ikväll, också. Då han ska på taklagsfest med middag och grejer. Så jag får laga min egen mat om jag vill ha, och servera mig själv och äta ensam. Oh lovley! Jag trodde man gjorde saker ihop i ett förhållande? Åh ragata! Jag är mest sjuk-less eller vad man ska säga. Jag vill bli omhändertagen och ompysslad något fruktansvärt och känna på riktigt att jag är sjuk och har en bra man. Jag vill inte laga min egen mat, jag vill inte gå med hunden (som förövrigt inte är min ens) och jag vill inte lyfta ett finger. Vardagen stannar inte bara för att man är sjuk. Tidigare har jag gjort så mycket mer när sjukdom hägrat. Men när man har partner trodde jag att man iaf kunde slippa hälften.. ICKE!
Nej jag får väl klä på mig full mundering och ta hund i ena näven och skräp i andra och vandra upp till den där satans soptunnen och sen hämta in bröd från frysen i boa. Fy! Jag vill vara ynklig på riktigt när jag är sjuk!

Jag är sjuk! Till råga på det så är flugorna mer enerverande än någonsin. Jättekul att ha en fluga i nyllet, måste jag säga!
Ringde chifen innan och sa att jag inte kommer imon heller. Som det är nu kommer jag inte på lördag heller. Men chefen ville gärna ha in mig då. Tydligen är en till på jobbet sjuk. Men man ska väl inte tvinga kroppen, eller hur var det nu? Jag låter som något sönderrökt offer när jag hostar. Så jag bad my man köpa med sig hostmedicin när han kommer hem från jobbet sen.
Kanske skulle gå i däck än att sitta här och skriva. Fy!

Det är många som visat omtanke ang föregående blogginlägg. Sötast var nog dom som ansträngde sig så att skicka sms och kolla läget. Jag har aldrig varit den som pratar när någon frågar, om det är känslosamt, men ack vad skönt det var att få bekräftelse om att det finns bra folk där ute i min närhet.

Iaf, det som hände är inget jag tänker berätta här och inget jag tänker prata om, igen.
Jag vill gräva ner det och låtsas som att det inte hänt. Men det känns fortfarande och jag märker av att jag fortfarande tar åt mig av det. Trots att han påstår att jag inte gjort något fel, utan varit anledningen till att han tagit sig vidare, är det inte lätt att undvika att ta åt sig, personligen. För varför skulle det annars hänt om jag nu varit så otroligt bra?
Jag förstår inte och kommer säkert aldrig göra.
Lör-mån var vi iväg till Valdermarsvik då hans mor och mormor befann sig där. Vi gjorde inte så mycket. Åkte runt i skogen och spanade in vart den gamle växte upp osv. Finns ju inte så mycket att göra en söndag mitt ute på landet. Så vi sov en stund, grillade lite och jag fick chans att ta en herrans massa kort.

Jag tror att många ser mig som "Åh hon är bara med sin karl blablabla". Synd om er att jag prioriterar kärleken före er. Buhu. Jag har rent ut sagt valt vilka jag vill umgås mer eller mindre med. Jag passar på att umgås med mina vänner när det utflugna får för sig att besöka stan, så klart. Vilket påminner mig om att Linn kommer hem snart igen! Nu är Ballex nedflyttad till stora staden och bor i min lägenhet iaf en vecka till. Så ikväll ska vi ha soffkväll och tjöta skit, gå igenom helgen då hon avverkat en hel del på egen hand! Dom växer upp så fort de små, hehe. Och imorgon skall jag vi ta en sväng till parken och kolla läget. Sjukt att den kvinnan skall stanna här i 3år. Hon är också en anledning till att jag väljer min tid med omsorg. Tyvärr är det inte många som förstår konsceptet "Boka in mig, så kan jag komma". Spontanitet funkar inte  i mitt liv längre, då jag gått av sommarschemat och får dom där gröna små lapparna igen.
Jag blir mest less på kommentarerna som hägrar, och allt pikande och klart som f*n att jag väljer min karl före det mesta. Det är väldigt vanligt och jag kan nog inte säga ett par som Inte gör så.
Nej. Fy!
Jag ser fram emot en dag med Tina på jobbet och en kväll med Alex på soffan. Vilket innebär att jag inte kommer umgås med min karl förrän imon kväll. Så hej å hå vad jag springer efter min karl och gör Allt för honom och blablabla, screw you.
Idag är jag nog lite förbannad tror jag.

Det var visst onsdag igår. Eftersom det råkar vara torsdag idag.
I eftermiddag kommer min inneboende. Det kommer bli tokigt. Det första vi måste göra är att besöka konsum och köpa mat så vi kan ha en romantisk middag ihop i mitt fina kök och prata skit. Sen ska jag välla ur mig massa skit och lipa lite till. Igår var verkligen ingen bra dag. Trots att jag försökte hålla skenet uppe så gått det gick, så tror jag att det lyste igenom rätt brutalt. Rödsprängda ögon och röd nos är inte så lätt att dölja.
Men jag vet inte hur jag ska se på allt. Sårad är vad jag är och det där är inte okej. Man gör helt enkelt inte så. Varför? Jag kan fortfarande inte förstå det. Och så länge också. Och nu är allt frid och fröjd och det är så jäkla bra och ojojoj vad jag tycker om dig. 1½månad ungefär var kanon, 3månader rakt åt helvete egentligen. Men nu förstår jag ju varför det var åt helvete, men inte hur man få för sig att agera så.. Göra sådär. Utan något som helst tecken på dåligt samvete.
Kanske är det så dom sa på tv, det ligger i deras natur.
Jag hatar att min magkänsla Alltid har rätt. Och jag hatar att jag inte kan få ro förrän magkänslan visat vad som sker. Hade jag inte haft den känslan jag hade, så hade jag ju antagligen aldrig märkt nått, eller brytt mig. Men envis som jag är så ger jag mig inte förrän bevis finns. Och ett förlåt kom först sist av allt i konversationen... Tack för den.
Jag önskar att jag var mer som Tina och blev förbannad och skrek och gapade, lite mer jävlar anamma, helt enkelt! Jag blir aldrig arg, jag blir sällan aggressiv. Jag blir bara så otroligt ledsen.
Om det nu har förståts Herr Pucko vet jag inte. Jag skulle inte bli förvånad om han inte märkt av min reaktion.
Nej, detta kommer ta tid att berabeta!
Och jag är trött på att vara röd i fejjan!

 

Jag vet inte vad det är för dag idag, och tänker inte ta reda på det heller.
För, orka?
Idag är ingen bra dag iaf.
Men har gjort lite nytta iaf. Hittat min bankdosa, vart hos tussebatong och fixat nytt ID varpå mamma gjorde bort sig brutalt! Jag vet inte hur fiffigt det är att säga att man varit i tyskland när det sitter en polis 2m ifrån. För vad gör vanligt folk i tyskland? Jo, köper fulsprit. Det var nog dagens garv, ändå.

Men hur som haver, så har jag en hel tand. Så... Fuck you all!

Och jag tänkte bara säga att kvinnorna i mitt liv, dom är bra skit. Misstolka mig rätt.

Inte ett ljud hägrar. Lite vind som prasslar i träden. Hunden som snarkar och fåglar som skriker. Det är väl det enda till ljud som hörs. I love it. Inga oljud. Ingen trafik. Inga människor. Inga cyklar som pinglar. Inget cp-övergångsställe som surrar. Ingenting. En dag kanske det kan kännas ännu bättre. Lite lättare. Lite smidigare. Utrota alla flugor, getingar och grodor. Då, då kanske det är hur bra som helst.
Just nu står jag med fötterna på två ställen. Två olika hålor och nästan två olika liv.
8månader har gått av det här året, redan. Så... What's up? Trodde du va!

När jag satt på den fantastiska bussen 25 i herromdagen på väg in till stan insåg jag hur mycket jag avskyr folk! Negrer.. Jag förstår mig inte på dom dära. Alltid, när dom åker buss, så sitter dom långt ifrån varann, denna gång mor och dotter, och pratar/skriker över hela bussen. Varför?
Jag avskyr även gnälliga människor "oh det är så synd om mig buhu". Skit på er!
Likaså igår, ironiskt nog på buss nummero 25, såg jag på avstånd från bussen en stor kvinna i superdupertighta kläder. Det där är något jag inte förstått mig på.. Stora kvinnor i försmå kläder. Eller tighta kläder framförallt. Så man inte lämnar något åt fantasi. Nog för att valkar inte är så mycket att fantisera om, men ändå. När det blir lite sådär ala Michelingubbe blir det mest obehagligt. Hej mardrömmar.

På torsdag får jag en inneboende. Herregud.
Detta kan bli farligt.

Jag hade glömt att jag lämnat över min blogg till Linn så hon fick något att roa sig med. Jag blev lite rädd när jag möttes av en fet bil och massa annat och grejs, än vad jag är van vid. Det var snyggt, men enorm skillnad från vad det var innan. Herregud!

I natt skall jag sova ensam för första gången sen slutet av maj. Nej, jag gillar inte det där! Men det är sånt som händer ibland. Fasar för den dagen då min käre man skall opereras i götet och säkert bli kvar någon dag eller så, och lämnar mig ensam kvar! Fy!

Ikväll blir det kvalitétstid med Linn, innan hon far tillbaka till Norrland i veckan. Blir väl att äta socker på en strand skulle jag tro.

Bra skit!