Nämen goddagens ditt utsketna päron! Jag är trööööött! Har inte sovit så mycket det senaste, plus att det är så sjukt mycket att stå i nu för tiden. Och många måste försöka umgås med. Det enda jag vill göra är att bädda ner mig i soffan med en påse chips och låsa in mig och låtsas som att jag inte finns. Må hända att det är så nu endast för att jag är så trött som jag är... Runt halv fem gick ögonen nästan i kors på mig. Så det var lika bra att gå i däck. Vaknade nångång efter 18 av att Ela ringde, och tur var väl det. Nu inväntas hon, skall ta emot lite prylar, sen ska jag in till karln. Han verkar lagom bitter över att vi inte kommer ses så mycket i påsk. Shit happens. Har man mycket att göra, så har man... men men.

Påsken kommer bli följande. Jobb på dagen. Atollenbesök och barhäng på kåken på fredagen. Jobb på lördag igen, för att sedan åka hem, bli mirakulöst snygg och sen börjar kröka, och åka till kåken och bli odräglig. Söndagen skall bestå av bakfylla, Emelie och svull! Kanoners! Måndagen kommer säkert gå åt till jobb.

Och någon dag nästa vecka ska jag ta lite knark så jag får sova ordentligt. Ligga däckad i 10timmar för att sedan däcka lite till i soffan i sisådär.. en hel dag eller så.

Ingen som sitter inne med en extremt stöttålig mobil som klarar av att vara i mina ägor? Mobilen jag fick låna av mamma fick en vecka.. nu är den paj...

Nej, om man skulle göra sig lite redo så man hinner med nästa buss med lite tur..

Idag är jag äcklig! Jag är jämt äcklig, men ibland mer eller mindre. Idag är jag mer äcklig än normalt, kanske. Jag har inte duschat sen i lördags kväll, så håret är kvar i dess form sen dess. Tuperat och stort.
Vad jag gjorde för konstigt i lördags vet jag dock inte. Men uppenbarligen har jag minnesluckor. Jag har bajsont i min högerhand och underarm.
Det var en trevlig tillställning. Missade dock lite av earth hour pga alkoholen men äh! Sen blev det mörkt. Som i yrrol.

Återigen, nada att skriva.

Blablabla.

Bara för att jag är snyggast!

Idag är det den där dagen när folk börjar ladda. Sista vardagen, snart helg, vila och fest. Men för en annan är det bara till att fortsätta jobba. Imon går jag på min tredje lördag på rak, tror jag. Och jag gissar på att det blir fler framöver.

Jag har insett att jag har verkligen Ingenting att skriva om. Jag skrev alltid förr när jag mådde dåligt. Kunde spotta ut mig inlägg efter inlägg, besudlat av galla. Nu när jag helt plötsligt mår väldigt bra, hur gör man då? Hur skriver man ut det?

Igår insåg jag att jag börjar bli sådär äcklig också.. Sådär äckligt glad som ler sådär fånigt åt dom där översöta smsen som trillar in då och då. Är det såhär det är när man mår bra och känner en smärre strimma av lycka spritta runt i kroppen?

En helt ny värld tågade in i mitt liv från 1jan i år. Sen har det bara rullat på. Ensam må vara stark i många sammanhang, men man har baskemej mycket roligare om man inte är ensam.
Som det är nu kommer jag nog aldrig lämna Norrahammar. Mest för att det i dagsläget bor väldigt mycket bra folk här och för att detta är första stället sen Kortebo som jag känner mig hemma på, som jag känner mig trygg och som jag trivs. Så varför ge upp det?

Igår var det våffeldagen och även Sveriges värsta bilförare. Bra kombination i sällskap av grannar.
Vilket automatiskt då resulterar i en superb kombination!

Nu vankas jobb med sällskap på bussen.

Mycket har hänt de senaste åren

Fann en bild på Road Tramp's hemsida från i lördags.
Hej taskig hållning och jävligt störd bild i övrigt!

En fråga jag fick igår på jobbet från en i receptionen. Jag stod som ett levande frågetecken och "Öh.. va?" så sa hon det igen "Ja, är det du som ska ha barn? Det var väl någon på städet som skulle ha det" så såg hon min namnskylt och "Nej oj, det var ju du ja, jag blandar ihop dig och E, he..he.". Först och främst.. Jag och E är inte så värst lika varann, kan jag inte påstå, receptionistens försvar var att hon inte sett på någon att hon skulle vara gravid, så visst, det är inte så jättesynligt än, men för det andra.. Jag har för i helvete gått ner en massa i vikt ju. Nog för att jag är fet, men kom igen... Kolla namnskylten innan du frågar något, om du är osäker! Och jag kan fortfarande inte se hur hon kan blanda ihop oss två.. Det enda vi har samma likadant är la jobbskorna.
Mindre givande!

Jag är hungrig och jag har ingen frukost hemma. Jag har prickikorven och smöret, men inte brödet... Ge mig maaaaat!

Jag ska slänga ut min balkongdörr. Bortsett från att den var trasig när jag flyttade in, så är det andra gången den pajar nu... Plus, att jag har upptäckt att jag ska inte ha något i mina händer. Jag ska inte hålla saker och ting. Mor fattar vad jag menar... Jag tappar allt. Vilket resulterar i att jag på en knapp vecka tappat mobilen en 2-3ggr redan. Jag bytte min mobil då den var totalt sprucken och hade fått en buckla i plåten, för att den åkt i golvet så många gånger, och fick låna mammas gammla. Den var skitfin, tills den kom i mina ägor. Den flagnar och den låter konstigt när den är på ljudlöst och bara vibraton är på osv.
Jag har slutat tänka på det så mycket, att allt jag tar i åker i golvet, men när min mor är i närheten reagerar jag mer på det för att hon står bredvid och fnissar. Det allra bästa är när man håller något i ena näven och rätt som det är flyger det ur näven på något mystiskt vis och fallar handlöst i backen. Det har hänt många gånger!
Ge mig inte ömtåliga glas.

På lördag är det Earth Hour. Vilket innebär att jag skall ha party. Så är någon intresserad av att titta förbi en sväng eller två är ni välkomna.
Mellan 20.30-21.30 är det bäcksvart i hemmet, dock.

Men mata mig!

I lördags blev jag sur... Nej jag var aldrig sur. Jag var ledsen och besviken. Detta resulterade i att den gammle sure tittade fram. Bitterfitta - Josie träde fram och skrämde hela världen. Det roliga i det hela var väl att jag reagrade själv på det. Tinas blickar under den jobbdagen var oslagbara. Men när jag åkte hem insåg jag att det var baskemig sådär jag mådde i bra många år lite för ofta, och en dag fick mig att bli helt less på omvärlden. Jag ville bara låsa in mig... Vilket jag så klart inte gjorde, utan jag åkte till kåken och blev full istället. Puttade ner grannen i snön när han stod och kissade mot en snöhög. Hehe.
Sen åkte jag själv i backen, inte helt oskyldigt, men det är sånt man får ta.

Att Tina är galen, det visste alla. Att Tina gillar sötsaker, det visste vi alla också. Kombinationen galen tina ser sötsaker - inte bra. Jag trodde seriöst att hon skulle slänga sig över bordet i lördags, på jobbet, när Martina vandrade in med en fet bricka med bullar. Och hon vrålade, och hon kastade sig och hon skrek och hon blev helt vild.
Grottmannen i Tina har visat sig.

Idag blir det Tina-sällskap på bussen till jobbet. Woho!
Vad mycket Tina det blev i det här inlägget.

Tina Tina Tina.

HA!

Jag har trillat! Jag la mig på knä mitt på Hoppets torg, utanför jobbet, runt 10 igår på förmiddagen. Jag hade med glädje hellre lakt mig på röven, än på knät.. För vad mina knän behöver nu så är det inte mer blåmärken. Tina går i mina ostabila fotspår.. Hennes ena knä är svart sen helgen, för hon la en som fetingbell vid Shell på Torpa. Hehe.

I tisdags vandrade jag på stan med The granne - Ela. Tjötade en helvetes massa skit och köpte hårfärg. Var inne i någon butik och luktade på massa te, och något te luktade som gelehallon, men seg som min skalle är fick jag inte fram vad det hette, så jag vrålade till "Det luktar sånnadär... Hallontuttar!". Det var fel...
Igår ringde min gubbe när jag, Ela och Ida satt och käkade, så jag svarade med mat i munnen, hängde inte med i konversationen alls, råkade helt plötsligt rapa och gud vet vad. När jag lagt på frågade Ela vem jag pratade med, för att sedan säga "Ja det kan ju absolut inte vara din kvinnliga charm han föll för". Sen att jag beter mig som en 5åring i sinnet lite för ofta gör det hela mest förvirrande...

På lördag är det kåken, men jag funderar starkt på att bara åka dit en sväng och ta lite kort och vara nykter. Mest för att jag hela veckan inte haft nått sug för att festa och för att det skulle vara kul att ha lite ordentliga bilder därifrån. Men vi får la se.

Jag vill ha pengar och köpa en ny garderob. Jag har så fruktansvärt mycket kläder i min garderob som jag inte kan ha, för det är för stort... Bra på sitt sätt, men det är dyrt.

Och mor - Jag kommer glömma säga detta, men jag behöver symaskinen... Finns det någon möjlighet för er att komma hit med den så jag slipper ta den på bussen? Haha.

Ne, nu vankas jobb!

Nej, det är inte alls bra skit, alabama. Men det sammanfattar helgen i den formen att det sades mycket bra skit, alabama. Men så fantastiskt lyckad var den inte. Fredagen var över lag bra, men med tanke på vissa händelser så var den mindre givande. Men skam den som ger sig. Har jag blåmärken får jag la tolka det som en helt okej helg. Och blåmärken, ja det har jag ju.
Gårdagen var väl inte så hemskt fantastisk den heller.

Jag blir fruktansvärt less på folk som håller andra bakom ryggen för att dom tänker med fel huvud. Jag tycker det är fel att begära så otroligt mycket av någon som skall vara ens vän. Trots en smärre dispyt, kom igen. Jag är less på folks sura beteende när det enda man vill är att ha roligt. Det är sjukt hur en person inte frågar mig, utan alla andra, så dom får komma till mig. Jag bitts inte, inte fysiskt iaf. Jag blir förbannad när folk kommer undan med saker och ting pga småsaker. Släkt, par osv.
Igår, chauffören brukar inte behöva betala soppapengar, han kör ju ändå. Ägarn, det är en diskussionsfråga. Flickvännen till ägarn vetetusan, kusinen - don't know. Här kommer fattiglappen och slänger fram 200kr för att det redan varit ett sånt jäkla onödigt tjaffs om pengar. Har inte allmänhetet fattat att jag betalar för mig om jag åker med någonstans? Okej, igen då; JAG BETALAR FÖR MIG OM JAG ÅKER MED NÅGONSTANS!! Hörde ni? Men det finns gränser...
Jag blir så hysteriskt förbannad på detta onödiga tjaffs så jag vet inte hur många pannben jag skall slå in. Sen blir man smått irriterad när en bildörr slängs upp och det kommer "Ja alltså, ni får ju gärna betala för er också". Inget ont om denne mannen, det är en bra man, men... Jag tror inte det var på hans bevåg denna meningen trillade ur. Sen att man stunden innan sagt "Jag gav mina bensinpengar till chauffören för att inte tappa bort dom" och detta är totalt glömt 5min senare och man ser hur irriterad människan blir.
Och som sagt, jag tvivlar starkt på att den här mannen skulle tagit eget initiativ till detta. Pga en grej som hände tidigare på kvällen så fick dom väl för sig att vi bara skulle tjyvåka. Nej för sjutton!

Nu får man iaf lite mer koll på vem som är ens riktiga vänner. Jag vet en som Inte är min vän iaf. Och jag vet vilka jag tänker ta ett breake ifrån och jag vet vilka jag har på min sida.
Nästan bud på att skriva ner hela den här historien och göra en såpa av hela skiten. Den är både löjlig, onödig och fruktansvärt enerverande. Sen är vi så gott som 2st som får roa oss med att pussla ihop hela skiten också. Jämt.
Jag är rätt less på alla svartsjukedraman som härjar och att det ska påverka en hel skock av människor!

Väx upp för fan!

Många gånger kan man ju spotta galla om sitt jobb för alla har vi någon gång träffat på något negativt som har med jobbet att göra. Men just nu vill jag mest lovorda mitt arbete och mina chefer. Som tänker ett steg längre inför sommaren och skall försöka göra sitt allra bästa med att hjälpa mig så min rygg inte går av för tredje året i rad. Detta skall utföras genom att jag de dagar jag jobbar endast skall gå 4timmar om dagen, och skulle det krisa sig för de andra att jag kan stanna kvar en timma eller två ändå. Men jag behöver inte jobba 6-8timmar om dagen, utan jag får mina 4 timmar. Vilket innebär att jag kommer att jobba 9-13 i princip varje dag.
Kan ni förstå hur gött det här känns?!
Jag var skitskraj för sommaren, och många har menat på att jag inte kommer tjäna så mycket under sommaren om jag ska jobba så lite timmar. Men det går på ett ut... Antingen jobba 4timmar varje dag sommarn ut, eller bli sjukskriven 2-3v i sommarn och inte tjäna ett skit. Då jobbar jag hellre de 4 timmarna och behåller min kropp.
Detta underlättar för både dom och mig. Skulle jag gå sönder blir det inte kaos för dom, och risken för att jag skulle gå sönder är inte lika stor.
Det var så sjukt snällt av dom att tänka så så jagvetintevad. Var beredd på lite hårda ord och "du är värdelös här om du inte kan jobba fullt ut, heddå!" men nej! I like it!

Idag blir det farligt värre.
Hehe.

Igår ändrade jag en grej på fejjan och rätt som det var kom nyfikheten. En del vet redan vad som föresgår men jag är inte den som basunerar ut saker och ting direkt. De som jag vet, att de inte vet nått, brydde sig inte utan bara gratulerade. Medans det fanns en som mest ville veta vad som pågick. Eller hur att jag säger nått då!
Kommer la fram så småning om och det kommer la som en väldig förvåning för en del "Hur gick det till?" ja, hur går sånt till?! Jag undrar då det.

Att den här stan är liten, det visste jag, men någon måtte får det la vara?
Men jag får väl skylla mig själv som fortsätter göra familjen ökänd istället för okänd.

Jag har blivit skitdålig på att skriva, men jag har inget nämnvärt att skriva. Jag har ingen ork att skriva när jag väl sitter här, jag har ingen lust eller engagemang. Men det kommer la sånnahär små löjliga uppdateringar ibland som inte säger ett skit om nått.

Jag börjar få visdomstand nummer två nu.
Undra om jag kommer bli vuxen nu?

Det här, det är bra skit.
Hähä.

Jag har många gånger suttit och funderat över min vardag och hur den ser ut, hur den urartar varje sekund och hur saker och ting blir pannkaka så gott som hela tiden. Nog för att jag är otursdrabbad med noll lycka i livet, så är det jäkligt ironiskt så gott som hela tiden. Svårt att förklara men.. En del förstår vad jag menar.
Jag och Emelie smsade lite tidigare idag... Hon och jag ha alltid haft nått gemensamt jämt och ständigt, vi hittar nya saker som stämmer överrens osv. Men vad vi fann idag var baskemej skrämmande, och hennes kommentar var klockren. Hon skrev följande till mig "Det ska vara du för att lyckas med något sådant. Det känns lite typiskt dig"... Svaret på det? - Ja. Det vrålar jag över hela skiten! Jag fattar inte hur jag lyckas.
Jag är mästare på att misslyckas. Misslyckas är väl fel ord, men jag misslyckas väldigt ofta. Men i många sammanhang är det "dunka-skallen-i-handen-och-sucka" och inse att ja.. Typiskt mig.

Det man minst anar kan hända en människa, jo se på mig. Det händer här! Det är här det är action!
Borde det inte vara normalt att den drama-queen råkar ut för galenskaper? Eller är det tvärtom? Någon som inte bryr sig om uppmärksamhet och dyligt får hela skiten likt en snöhög över sig? Smack på! Rakt i skallen! Dygnet runt! Här ska vi härja!

Är det nått jag inte behöver så är det uppmärksamhet. Men nej just det.. Jag var ju en bitter barnrumpa som söker uppmärksamhet via att vara negativ! Ja! Just det! Jag är ju så bitter och nedstämd, fyy.. Hur kommer det sig då att jag mår bättre än på länge?
Som jag skrev till en gammal väninna. Jag sover knappt nått, är sällan hemma, äter för lite pga hunger som inte infinner sig och en hjärna med dåligt minne, jobbar på för lite sömn, festar för mycket och beter mig som en idiot, var nära att gå in i väggen, Men; jag mår bättre än på länge. Återigen, ödets ironi?
Hur kan man må så här bra, när man är konstant trött och död?

Och varför ska allt konstigt hända mig? Nu för tiden lyfter inte folk på ögonbrynen för "äh, typiskt henne".
Iofs blir jag inte förvånad själv, men ändå.
Det som får mig att höja på ögonbrynen är denna konstanta ironi som slickar mig hälsenerna och hur livet kan sitta och peka finger emot en likt en trotsig 5åring som man har lust att sparka ner.

Återigen ett inlägg som spårat ur så jag skiter i ett.
Jag är trött.
Jag gillar inte ensamheten.

Uppdraget lyckades, med hjälp av Ela.
Lite snyggare än vanligt vart jag i lördags.
Sjukt nog var jag lika snygg när jag kom hem.
Bara lite rödare i ögonen.
Allt satt på sin plats. Till och med blåmärkena!