Igår var jag rädd - på riktigt. Var gång jag böjde mig framåt, tex vid sängbäddning eller badkarsskurning ilade det i ryggen. Till råga på det så har jag bajsont i axlen, ner i skuldran, ut i sidan och vidare neråt. Igår kunde jag inte ta djupa andetag... Jag gillar så otroligt mycket när det blir så!
Arbetsskador borde vara förbjudet.
Värk i muskler får man väl ta - eftersom jag saknar muskler. Men jag hatar ilningarna. Hugg har jag haft till och från i ett halvår nu. Men men.
Så, notera: Jag tänker inte hjälpa till i någons flytt vad gäller att bära tunga saker!

Imon bär det iväg på lite äventyr, äntligen. Så skall bege mig hemåt i eftermiddag och packa och dona lite. Mamma Lans kommer hem från semestern och skall ha lite saker av henne också. Åka till Bankeryd och hjälpa Mr med att göra bilen fin och sen sova. Så jävla mycket!
Jag gör inget annat än att sova ibland känns det som...

Badade i Västersjön med Linn i tisdags. Det var kallt. Badade i Vättern också, det var ännu kallare!
Men det var en kung dag. Bränd på ryggen! Och något på magen.
Woho!

Nu: Jobba och gnälla lite för chefen.

Fy! Veckan är slut. Avslutad med jobb, börjar med jobb. Lovely!
Hela förra veckan bestod av jobb förutom måndagen och onsdagen. Vad jag pysslade med då minns jag inte. Men jag vet att följande har avverkats.
En hel del jobb, ut i skogen, besök hos K's chef, middag hos K's mormor, mer jobb, Ikea, mer skog, mer jobb, kalas hos K's mormor, vattnat mors blommor, och jobb.
What's next? Oh jo - jobb!
Imon är jag ledig. Då ska jag sova som den gris jag är, sen ska jag leka med Linn som är på hemmaplan igen. Sen jobbar jag bara 2 dagar till, sen är jag ledig i 4dagar.

Och mor, jag gissar på att du är hemma nu? I så fall, schläng iväg ett sms så jag kan slå en signal!

Jag vill åka på äventyr... Bo i stuga, campa lite, se havet. Nått.
All work and no play makes Jack a dull boy - Fast mitt namn och girl.

Bööööh

Just nu sitter jag i min soffa, med min dator i knät, min balkongdörr är öppen, min tv står på. Mitt mitt mitt! Jag saknar mitt hem... Men det blir lite jobbigt att vara hemma och sakna karln. Så.. What to do? Dissa hemmet  - eller dissa karln. Jobbigt att behöva tävla med en lägenhet. Hehe.
Men jag blir nog hemma lite mer framöver. Ja, här händer det grejer! Men det är inget som berör er. Men jag måste ta ett snack med mamma Lans. Så sluta vara på semetser, mamma Lans! Fyyyyy!
Jag har massa smycken jag vill göra... Undra vart den tiden ska dyka upp någonstans.
Men men.
Nu bär det av ut mot stan. Ikea, here I come!

Så mycket som jag gjort denna veckan var längesen.
I måndags följde jag med Mr och vi var inte hemma förrän nio på kvällen tror jag. I tisdags åkte jag till mor runt 13, sen åkte vi hem till mig och sen tillbaka till stan till 19 kanske? En heldag med Mamma Lans är bra grejer! I onsdags åkte jag och Martina till parken, men det var rätt dött där. I torsdags åkte jag och Martina och letade skor. Det gick skitdåligt.. Så jag får gå med mina trasor till skor. Sen hem och däcka en stund. Runt 18 tittade Mamma Lans in och runt 18,30 gick vi till Bishop och mötte upp Martina och kort efter kom Tina. På menyn stod mat. Därifrån kom vi inte förrän vid 23 ungefär. Idag är det bad på schemat. Ska möta Tina runt kvart i tolv, sen kommer Linda och Martina och plockar upp oss och sen bär det av mot Västersjön. Årets första dopp!

Hade tänkt sova ut idag. Men det sket sig. Innan 8 i morse gick ett pucko här utanför med en trimmer... Hade jag haft en stor sten att kasta hade jag gjort det. Okristligt tidigt. Fy!

Måste ta mig ut med BoKo snart också... Nej, jag är inte så speciellt förtjust i att gå ut med honom, alls. Men men...

Min bror borde vara stolt över min karl. Min käre bror brukar allt som oftast när vi ses ge mig blåmärken... Alt så lyckas jag själv på fyllan med bara lite hjälp från bror. Men nu är jag blå/grönfläckig på hela kroppen, nästintill. Jag har, som jag sett hittills, 2st på ena underarmen, 3st på höger lår, 5st på höger smalben, 4st på vänster lår, 5st på vänster smalben, 1 på höften. Mr menar på att det räcker med att man tittar på mig så får jag blåmärken. Nog för att jag får dom lätt, men jag tror att många får jag nog via jobbet och bo. Onödig information.

Fy. Nu måste jag röra på mig om jag ska hinna allt innan jag ska gå och möta Tina. Har inte lärt mig det där med att räkna in en hundrunda om jag ska iväg under dagen....

Skepp o'hoj!

Tanken var att jag skulle vara ledig imon. Men eftersom alla dessa sommarvikarier inte håller tiderna, ville the big boss ha in mig och Tina för att jämna ut det lite. Så vi jobbar 8,30-12. Kort dag, med andra ord. Efter det ska jag köpa skor! Jag slet sönder mina i förra veckan, av misstag. Martina får agera slagpåse.
Var iväg till Parken idag också, det var så gott som tomt... Men många är nog på semester nu.
Ska slänga mig i duschen så fort jag ätit och sen dra igång en film.
Mr har sovit som en gris sen halv åtta ungefär. Varför ska han sova tyst nu för och inte om nätterna? Då passar det fint att dra igång snarkoperan!
Men innan både dusch och film får det nog bli till att gå med Bo, igen... Mr har ont och det är därför han ligger däckad. Och då är det ingen idé att söka kontakt med honom.
Fy... Jag är ingen hundmänniska och jag är verkligen ingen människa som klarar av Bo.
Han är ett riktigt pain in the ass 99% av de gångerna vi är ute. Alltid ska det komma nått han är rädd för och ska bli hysterisk. Ja, en Bullterrier kan också vara rädd...
Ne, nu står han och blänger på mig... Suck.
Slöröv alabama!

Den här hålan förföljer mig och jag lär aldrig bli kvitt från den. Mitt ironiska liv innehåller den här hålan lite för mycket. Och trots att jag avskyr stället är jag där alldeles för mycket. Ångesten är inte lite hård som i början när jag såg skylten, med stora bokstäver.. BANKERYD. Jag förstår inte hur ett ställe kan ge så mycket hat och ångestladdade känslor. Jag bodde där ändå "bara" 11år. Och det är 11år sen vi flyttade därifrån. Men det är ju dom första 11 åren man formas och trots att jag inte minns så värst mycket så vet jag ändå att det överlag var skit där.

Men i dagens läge kommer jag inte undan. Så jag försöker, varje gång jag är där, att undvika alla tankar, slå bort ångesten och ge det en chans. Fast samtidigt... nej. Jag ger det inte en chans. Jag vet inte hur jag ska förklara... Men stället är en stor del i min vardag. Något jag aldrig trodde skulle hända.
Och jag har många gånger suttit, tex på facebook, sett gamla klass"kamrater" tillsammans med den och den, gamla bankerydsbor tillsammans med gamla bankerydsbor, till höger och vänster. Min första tanke är "men herregud, har ni inte kommit längre?". Bankerydsfolk som umgåtts i samma kretsar sen dom lärde sig gå, i princip. Samma tanke där.. Skaffa ett liv. Nya syner, nytt folk. Jag har kontakt med EN barndomskompis från Bankeryd. Men inga andra. Inga från klassen, ingenting. Och de jag har pratat med efter den tiden, kan jag inte koppla till bankeryd ändå, då jag aldrig pratade med dom då... Rörigt jag vet.
Men i samma stund så slår det mig... Min karl är ju för farao en gammal bankerydsbo... En gammal skolkamrat till min ena bror... Har fortfarande kvar sin far i bankeryd. Jobbar i bankeryd. Garage i bankeryd. Med andra ord - halva hans liv är förknippat med bankeryd, något jag så klart inte visste när jag träffade honom.
Vilket då resulterar i mycket tid i bankeryd.
Vi besökte bankeryd senaste igår.. två gånger...

Jag fick även höra att hans fars kvinna växte upp på den gatan jag växte upp på, och vad jag fattade det som bor hennes föräldrar kvar där, och jag vet vilket hus hon menade, hon förstod vilket hus jag bodde i... Det var skrämande. Och världen är allt för liten. Men karln hävdar att Bankeryd är litet. Ja, det är litet. Men hur stora är oddsen? Har ju som sagt ändå inte bott där på 11år och har inte gått i skolan sen jag gick ut nian. Vilket är 8år sen, om jag räknat rätt. Så först det senaste halvåret har jag fått kontakt med Bankeryd igen.

Jag och Linn var inne på Konsum i bankeryd för ett par veckor sen. Vi skulle köpa fika att ta med till garaget och bjuda grabbarna på. Inne på konsum så sa jag till Linn "öh kolla där, det är min fars ungdomsvän" utanför konsum "Linn titta, en gammal klasskompis". 5min senare "Linn, där är två till" varpå  hennes kommentar "Du får hela ditt liv passera i en vy ju". Skrämande? Mycket.

Därför gillar jag inte stället. Jag vet inte om dom skulle känna igen mig. Antagligen. Och jag borde inte bry mig. Men jag gör det. Alla har vi säkert förändrats, vissa av oss, men det känns ändå som att man trillar tillbaka i samma roll, som för 10år sen. Liten, rädd och osäker. Något jag inte är idag. Hoppas jag!
Livet är en ond cirkel.
Trots att det medför en jäkla massa positiva saker!

That's my man, bitches!




Nu kommer jag få så otroligt mycket skit - Tur att han inte läser min blogg.
Mohaha!

Okej, nu är det bevisat. Jag är såld på kombinationen "sourcreme & onion". Det började lite försiktigt med kombinationen i chips. Såld. Det eskalerade till dip, för att sedan gå vidare till andra produkter. Och nu.. I lördags var vi uppe på Coop. K den lyxhoran hade fått middag hos sin mormor, jag hade jobbat och inte fått någon mat. Kort och gott - jag behövde föda. Korv med bröd är alltid bra skit! Speciellt nu när man kan äta skiten. Och potatissallad på är ännu mer bra skit! Så jag såg en potatissallad med just surkräm och lök. Har vart väldigt skeptiskt emot den tidigare, men jag kände att den ropade på mig och jag var tvungen att smaka på den. Fyfarao vad god den var! Potatissallad är min nya drog. I perioder iaf.

Jag finner det väldigt oroväckande att det börjar strula på jobbet första veckan som sommarschemat gått på. Och min magkänsla skriker i lite opera "kaaa-aaaos!" herregud... Bara att hålla tummen och hoppas på det bästa.
Jag försöker ha överseende med att så gott som alla är nya. Men jag förstår inte varför det ska vara så svårt att när man väl hört en gång "CL-rum ska du bara kolla så dom är CL, alla vagnar på samma sida, tänk på att hålla tiden" blablabla, och ändå får man gå där och påminna dom om saker och ting. Nog för att man kanske blir lite knäpp, detta är ändå min fjärde sommar på det stället, men kom igen... borde inte en gång räcka?

I lördags var vi nere på Bishop en sväng och mötte Tina och Bubbis. K gick efter en stund, när han verkade ha genomlidit en mycket tråkig stund i vårt sällskap. Men men. Jag lär sitta där mer gånger i sommar, med Tina iaf.

I helgen är jag ledig, vad som sker då vetetusan. Men det får la mannen i huset avgöra då mina förslag inte duger.
Fy vad bitter jag lät nu. Men jag är lite bitter.

Nej! Bäst att göra något av dagen! Skall iväg och möta Marioppa och fika nere på stan. Sen ikväll funderar jag på att åka till mor och terrorisera dom. Jag skäms över att jag inte varit där så mycket den senaste tiden. Dags att ändra på det!

Skepp o'hoj!

Enda anledningen till att jag inte uppdaterar här så mycket längre är för att jag har ett tråkigt liv. Jag är en toffel. Jag gör absolut inget annat än sitter hemma hos my man och väntar på honom. Absolut ingenting annat. Ja, herregud. Vem hade kunnat tro.
Åh denna otroliga sarkasmen som sprätter mellan varje bokstav! Herregud!

Jag har för mycket att göra tror jag, och för lite tid att bry mig.
I söndags var vi iväg på en marknad, vilket resulterade i extremt mycket svett och väldigt väldigt bränd Josefine. Nu börjar det dock lägga sig. Men vad gör jag då? Jo jag steker i solen på piren med en glass och bra sällskap i 2 timmar, för att sedan vandra igenom stan lite snabbt med Tina och sen landa på en bänk i 1½ timma till.
Sitter hemma hos K nu och slaffsar i mig färskpotatis med massa smör och salt och majs. Vilket alltid får mig att tänka på min mamma. En kvinna som skall besökas imön!
Till helgen är det jobb som gäller. Imon ska jag dock med lite tur åka till Bankeryd och träffa Conny och Hanna.
Och på två veckor har jag träffat mina kusiner på stan, och dom har jag inte sett på flera år.

I tisdags ringde min bror och lämnade besked om min fars hälsa, för han hade bett Johnny ringa. Jag kan säga som såhär - Jag tycker väldigt synd om honom och hans familj att detta hänt. Men mer än så är det inte. Jag kan väl känna sympati, men inte empati. Men jag vetetusan. Tina menar på att det kommer la som en chock efter ett tag. Men än har inget hänt! Jag hoppas, återigen för deras skull, att allt går bra.
Vi får la se...

Nu dog alla orden ut, surt!
Om man skulle ta en dusch och sen dyka ner i en chipspåse. Fira att man är ledig imon.
Ah, det gillar vi!