Ja, vart ska man börja. Har tänkt skriva i några dagar nu, men har inte haft tid eller ork. Kommit hem sent och sådär.

Iaf, i torsdags var jag iväg och handlade med Knutte på Maxi, då det är billigare där än att jag ska springa på Ica. Summan slutade på 315kr ungefär och jag fick lite hjärtsnurp när jag betalade.


I fredags när jag jobbade, fick jag en tårta.
Den var riktigt tjusig. Men när jag väl stod i omklädningsrummet så kom tanken till mig "Shit, imon är första gången jag inte kommer bli väckt av mamma på födelsedagen" det var en riktigt skum känsla. Då slog tanken mig att Nu känns det, på riktigt, att man börjar bli vuxen. Och den känslan var riktigt skrämmande.

På fredag kväll var jag och fikade med en kvinna från en community. Kanonbrud! Vi var på vasas och sen gick vi till Bishop och tog två öl. Det negativa med att vara där är att äldre män tror att alla unga kvinnor tycker om när dom raggar på en. Herregud så äcklad jag blev!  
Känns bra att man hittat en del nya bekanskaper.

I lördags var det då min födelsedag. Hela 20år blev jag. Gick till Knutte runt halv elva-kvart i elva. Köpte med mig nybakade frallor. När man käkat frukost och gnällt lite hos knutte började jag och mamma med chokladsmeten till tårtan. Misslyckas as hell blev det, men det gick att äta iaf.



Runt kl 13 kom min syster och lämnade en present. Humöret har totalt vänt sen senast. Men det var väldigt krystat.
Vid kl 14 kom min moster med sin karl. Pappa och Inger och Johnny och Melissa. Jocke och Nina dök aldrig upp. Jag bryr mig inte. Jag köper inte deras ursäkt. Jag är inte den som hänger upp mig på saker och ting.

Av min moster fick jag en söt liten blomma och 400kr, då hon inte visste vad jag ville ha för saker till skrivaren osv. Helt acceptabelt tycker jag.
När min far lämnar över paketet så hör jag att det kluckar i paketet. Så jag tänker "Hoppas att det inte är en flaska whisky. Hur ska jag reagera då?" och tro fan att det var det... Bara för att jag, ung och dum som 16åring, söp mig full på whisky och druckigt det till och från för 2-3år sedan så tror han att jag älskar whisky. Kortet var så opersonligt det kunde bli, med en tårta på och så stod det Happy Birthday på. Nu kanske ni tycker att jag låter som en bortskämd snorunge, men hur kul tror ni att det skulle vara att få en flaska whisky på er 20års dag, när ni inte ens gillar det?

Stämningen även här var krystad. Spänd. Usch. Tur att man bara fyller år en gång om året.
Jag hade sagt till mina vänner att jag inte tänker engagera mig i att ordna någon fest, men om mina vänner vill fira mig får dom hemskt gärna styra upp något. Hände det något? Nej.


Jag fick ett sms av Emil under dagen som frågade om jag skulle göra nått. Jag sa då att jag och Johnny skulle sitta hos mig och umgås lite. Så runt halv sex kom Emil och vi snackade skit och hade oss. Vid 21 ungefär kommer Johnny och melissa, och skrämmer skiten ur Emil.
Sen sjunger dom för mig. Oj så vackert, haha.

Jag var inte sugen på krogen alls. Men vi gick till Sir Simons, sen gick jag och Emil vidare till harrys.
Sprang på Fjump och Thomas på sir simons. Inte sett någon av dom på länge.

Ja, och nu är det söndag. Efter att ha sovit, funderat, sovit lite till, så märker man nu vem som är ens riktiga vänner.

Igår var jag i Ullared. Eftersom jag tappat 6kg tänkte jag "Herrejävlar nu ska jag ha kläder!" Men inte fan fick jag det.. Köpte en stickad tröja och en topp typ. Sen vart det mest grejer till Johnny som han hade beställt, och till mamma, sen småsaker som jag hittade när jag väntade på att johanna skulle bli klar.

Köpte en röd klänning med döskallar på till Nova. Visserligen är den för stor nu, men framtida present eller nått, hehe.

Jag vet inte hur många plagg jag testade men ingenting passade i princip. Antingen var det alldeles för stort, eller för stort upptill och litet nertill. Djävulens påfund det där med former...
Köpte lite leksaker till katten. Hon får bara en i taget. Och den hon fick igår, vilket var en lila mus i nått konstigt material, som rasslar när man skakar på den, tyckte hon var skitkul. Så har lekt apport med henne en stund nyss. Haha

När det var dags att gå ur bilen får att äntligen komma hem, så frågar Johanna (som är min syster) om jag har bensinpengar på mig. Jag sa att jag hade exakt jämna pengar innan, men eftersom vi köpte mat utanför affärn så vart det kaos sen, plus att alla mina mynt låg i väskan. Så jag frågade om det var okej att jag betalade det i veckan, eller förde över pengar. Hon sa "ja, jag hade tänkt mig 200kr" så sa jag att jag räknat ut att det blir, för tre pers, 140spänn var. Och då hade jag ändå avrundat uppåt. Så säger hon "men vi är ju en person" alltså hon och hennes gubbe. Så ska jag alltså betala 2/3 av bensinen? Inte en chans. Jag sa att jag pratat med mamma och hon tyckte att det var en rimlig summa. Så ringer Johanna till mamma, som inte är så pigg än, och får sitta och lyssna på johannas skrik och gormande. Jag ringer mamma så fort jag kommer upp, Knutte svarar, och i bakgrunden hör jag hur mamma försöka skrika så hon får en syl i vädret. Mamma skulle ringa upp sen, men hon orkade inte efter att johanna skällt på henne. Vilket var helt förståligt. Så jag gick till mamma idag, hon visade mig ett sms som johanna skickat ca 20min efter samtalet. Helt fucked up! Minns inte exakt vad det stod, men det var mest "det är synd om mig"-stuk över det.
Och ärlig, jag bryr mig inte om hon läser det här. Jag tycker det här och det står jag för. Det handlar om att ge och ta. Fattar inte hur man kan vara så egoistsk som hon är. Allt ska skrettsa runt henne. Hon sa även när mamma låg på sjukan "vill hon prata så får hon ringa" Jamen självklart att det är en sån grej man tänker på när man ligger neddrogad och invalid att man ska ringa sina barn.
Hon ringde en gång, när hon hade beskymmer med sin gubbe. Hon var inte ens uppe och besökte mamma.
Jag hade inte tänkt att besöka henne för jag visste att jag inte skulle palla det. Men så på fan, jag var där två gånger. Jag blev glad av att se min mamma pigg och kry igen.
Sinnessjukt.

Inför resan till och från Ullared hade jag köpt lite godis. Det var längesen jag köpte godis, käkar det inte alls ofta. Så jag tänkte "nu jävlar ska jag ha godis!" Givmild som jag är delar jag med mig. Jag delade med mig till min syster och hennes gubbe, men jag är bombsäker på att det inte hade vart så jättemycket ömsesidigt.

Som sagt.. det handlar om ge och ta...

På lördag ska jag iaf äta en fetingchokladtårta! Och imon ska jag åka och storhandla på Maxi med Knutte. Finns typ ingenting i mitt kylskåp längre. Det är inte bra när mamma är borta, haha.
Satte upp lite kort innan på novas fot, hand och såndär. Mycket tjusigt.

Nånting jag inte förstår, det är min far. Han ringde till min äldsta bror och frågade hur det blir nu på lördag, eftersom mamma är dålig. Jocke är nog fel person att ringa när det gäller att få ut info om mig, eftersom far inte ringer till mig personligen. Sure, vi är syskon, men skulle någon fråga mig något om Jocke skulle jag med största sannolikhet inte kunna svara på det.

Nog om det. Jag ska skaffa mig en slav som kan klia mig på ryggen.
På lördag ska jag leka med Kauwrin!

Jag har inte så mycket att säga idag.
Var uppe och besökte mamma. Nu har hon klarat alla steg och får åka hem på måndag. Hon slipper morfinet, sjukhuskläderna osv. Hon var mycket piggare. Vi var till och med ute en sväng. Första gången på en vecka som hon var ute i luften.
Hon var gladare.

Efter det åkte jag och Johnny till Jocke och tog lite kort.









Det får bli allt för i dag. Orkar inte...

Idag sov jag till kl 11. Det var riktigt skönt. Sov inte så bra, så det var väl inte så skönt trots allt... Drömde konstigt och kallsvettades hela natten.
Gick upp halv tolv, satte igång kaffe, mobbade katten, hällde upp kafffe och ringde mamma.
Hon hade precis knarkat lite. Pratade inte så länge för hon skulle gå och äta lunch.
Hon har klarat alla steg nu, så nu får hon åka hem på måndag! Jäij!
Hade tänkt åka dit under dagen, men eftersom jag nyst nått så brutalt på fredagen ville jag inte åka dit. Men har inte nyst nått idag så ska fara dit imon med Johnny.

Åkte till Johnny idag och snodde hans externa hårddisk, för han har en del filmer där i. Och det var inget att hurra för direkt... -_-
En liten kul grej var att det låg ett par bilder där i som jag hört en del rykten om. Jag kommer drömma mardrömmar om dom i natt. Jag kunde låtit bli att titta, men nyfiken som man är så.. ja..
Och en ganska tydlig sak är iaf att personen i fråga har riktigt dåligt självförtroende. Det får mig att le lite granna.

När jag åkte ut till min bror så satte det sig en liten sketen snorunge brevid mig. Och eftersom jag satt precis bakom den där plastgrejan, så speglade sig bakgrunden där i, så såg jag att den där sketna ungen satt och illglodde på mig och sökte kontakt. Hon satte sig nästan i knät på mig när hon skulle klättra upp på sätet, hade hon gjort det hade hon åkt ner väldigt fort.
Sen ställde hon sig upp en bra stund innan dom skulle av, så kom det en skarp kurva så ungen nästan hängde på mina ben. För första gången var det en okej mamma som drog bort ungen.
Väldigt många mammor har en tendens att inte bry sig om deras ungar tar på andra människor.
Som en gång, när jag åkte mot huskvarna, så satt det en unge bakom mig och drog i mitt hår! Och mamma gjorde inget. Så jag vände mig om och blängde, och mamman verkade inte fatta varför. Hallå?! Alla gillar inte när människor tar på en!
Folk tror att Alla tycker om barn, och inte har något emot att barn försöker prata med alla, eller peta på alla osv. Det är fruktansvärt irriterande ska jag be att få tala om.
Håll koll på era barn istället. Det är inte sött. Inte roligt. Inget man rycker på axlarna åt och säger "det är ju bara ett barn..." lär dom veta hut istället.

Jag har väl på sätt och vis fått en utskällning från en väninna. Att jag inte tar hand om mig riktigt ordentligt. Och det gör jag inte.
När jag jobbar, lyssnar jag på P3. P3 har ett morgonprogram. På detta morgonprogrammet delas det ut så kallade kakpoäng. Det går ut på att om man har gjort något bra för sig själv, är man värd ett kakpoäng.
när jag hörde detta senast (alltså i fredags) tänkte jag lite för mig själv  "när tänkte jag på mig själv senast..." Och ärligt talat vet jag inte. Jag är mer för att få andra att känna sig bra till mods och få en skön situation. Hamnar jag i en konflikt gör jag oftats som motparten vill, för att slippa gräl och jag får lätt dåligt samvete om den andre inte får som den vill och blir tjurig. Den sista personen jag tänker på är mig själv, tror jag.
Ska fundera lite mer på det här och se om jag kommer fram till nått.

Kanske är något alla borde ha i åtanken...
När gjorde jag mig själv glad?

Jag kanske Gör saker för mig själv, visst. Jag köpte mig en dyr kamera för snart ett år sen. Jag låter mig själv åka på festival, kryssningar osv. Men den senaste tiden har jag inte haft någon direkt känsla för att åka på kryssning tex som är här näst.
Jag tror inte jag gör mig glad på ett psykiskt sätt. Just nu är jag inte glad alls iofs så det skulle nog inte spela någon roll hur jag än gör...

Jag hoppas att Alex kommer nästa helg. Det vore superkul. Hon om någon kan få mig glad.
Vi har delat mycket på 3år. Mycket tårar, känslor, skratt, för att inte tala om minnen.
Hon är nog den enda som jag kan vara med i samma rum och det kan vara knäppt tyst, men ändå så behagligt.
Hon var den som fanns när allt rasade i somras, hon var den som fanns för 3 år sen när allt hände..
Hon är lite smått skadad, sådär som det ska vara.

Jag orkar inte göra nått nästa lördag. Johnny säger att vi ska supa och umgås med folk, jag vill umgås med Alex, kolla på film, ta nattpromenader, prata djupt om livet och problem, släppa vardagen.
Helst av allt skulle jag vilja resa iväg. Men det går inte.



Oh, Alex! Rädda mig, så som du alltid räddar mig!



Den här får komma som lite plåster på såren...

Jag ställde mig på vågen i.... när var det.. Igår kanske?
Iaf, jag vägde mig. Det är något jag gör ytterst sällan. Och jag kan ju säga såhär. Jag har tappat en del kilon. Inget överdrivet mycket, men ändå. På ca ett halvår har jag gått ner 6kg. Kära nån!
Och jag tänker inte säga vad jag väger. Men de som känner mig vet att det finns en del hull på kroppen.
Klämvänligt!

Den här dagen sög. Jag försöker verkligen vara trevlig men jag kan inte. Och hennes skratt går mig på nerverna och det känns som om någon sitter och vrider en kniv i ryggen varje gång det där så kallade skrattet kommer. Vedervärdigt!

Det regnade när jag gick hem från jobbet idag också. Var inte lite blöt när jag kom hem.
Ringde mamma, men hon svarade inte. Så jag skuttade in i duschen istället. Ringde när jag kom ut och hon hade, som jag anat, vart på en rundtur.
Sov 1½ timma efter pratstunden. Kall och frusen och jävlig. Värmde vetekudden och mös.
Behagligt!

Vid 18 åkte jag till min lilla mamma. Jocke och Nina var redan där, konstigt nog.
Hon hade ont, men hon försökte hålla en god min. Hon berättade hur elaka sköterskorna var. Kom inte när hon ringde om hjälp osv. Tycker så synd om henne!
När jag ringde henne efter jobbet så frågade hon om jag inte kunde köpa ett par Extra Drops lakrits, men det hade jag redan gjort. Och så köpte jag en tidning också. Jag känner min mamma rätt väl tror jag ändå, haha.

Var hemma nångån mellan åtta och halv nio. Så det var bara till att ställa sig och laga mat.
Mumma!
Snart läggdags. Får bli vetekudden igen. Kallt som fan.

Pyjamas is the shit!

Imorgon blir det a6 efter jobbet. Funderar på att åka upp till mamma igen på lördag.

Nej! Sluta ät bark nu!

Kom hem från jobbet strax innan 17.
Ringde mamma så fort jag kom innanför dörren i princip.
Pratade en 20min.
Mest jag som pratade.
Hon var rätt mörbultad och lät groggy.

Jag frågade om hon lär minnas vårt samtal, och hon sa att möjligheten finns att hon inte gör det.

Hon lät glad när hon hörde vem som ringde.
Och man hörde hur besviken hon blev av att Knutte blivit förkyld och inte får komma på besök.

Hon får kall mat, eller fesljummen. Sköterska tycker inte om henne för dom tycker att hon gnäller.
Hennes telefon hade knastrat så den ville hon bytta. Självklart!

Idag hade hon iaf blivit av med katetern och lyckats ta sig till toaletten. Hon lät väldigt stolt. Vilket inte är så konstigt.


Min mamma är bäst!

Gick på stan en snabbis med Erki efter jobbet och letade efter ett par nya jobbskor. Och det finns inga!
Mina skor jag har nu slaktar mina fötter. Precis nedanför vänster stortå saknas det där översta laget med hud, så skon ligger och gnider sig en rö fläck, typ. Och min knöl som sitter på lilltån, som inte ska vara där egentligen, är svullen och röd och så får jag blåsor lite överallt. Stackars mina fötter.

I helgen har jag tänkt ta det lugnt. Har ont i halsen och orkar inte göra nått. Bättre jag håller mig hemma så jag blir frisk till nästa vecka. Tänkte se om man kan tvätta, och så ska jag färga håret, och laga god mat. Kansk dippa grönsaker och kolla på film. Kanske borde se om jag kan åka ut till Johnny och sno lite filmer av honom.
Låsa in sig i lägenheten is the shit!

Nej, nu ska jag se hur min middag ser ut.
Adjö gott folk!

Igår var det tänkt att man skulle firat en vän som fyllde år. Men det blev inte så. Så jag ringde en annan vän för att se vad han skulle göra, han skulle sitta med en arbetspolare och ta nån öl men jag var välkommen om jag ville det. Så jag åkte dit och var där vid 19 ungefär.
Arbetspolaren, låt oss kalla honom A, var relativt nygift.

Iaf, kvällen började bra. Massa skitsnack och allt sånt. Båda två tyckte att jag var svår att greppa. Min bror har även sagt att jag har en väldigt speciell personlighet som folk allt som oftast kanske inte tycker om. Either you love it, or you hate it.

Vi åkte till Bishop Arms och tog en öl. Sprang på en jobbarkompis, min chef och även Knutte.

Person A började ha allvarliga diskussioner med mig för att få nått grepp om hurdan jag var som person.
Han frågade bland annat nått om sex och sånt, och frågade om jag var lika tvetydig och ointresserad där som med andra grejer. och det är ju just det jag är nu. Jag är inte intresserad av killar på det sättet, eller på sex, närhet, intimitet, snusk och förnedring. Må låta konstigt, men så är det. Och de som känner mig vet varför.

Inpå småtimmarna satt person A och sa att han kunde få mig upphetsad. Jag bara garvade. Han frågade om jag ville följa med hem, jag sa självklart nej. Han är ju gift ffs!
Han menade på att hon inte är hemma så hon får inget veta. Han frågade "Om du inte visste att jag var gift, skulle du följt med då?" då sa jag också nej, för jag håller inte på med sånt. Jag är inte den personen som hoppar i säng med vem som helst när som helst och hur som helst.

Sen att han bara har mage att komma på den tanken som gift är ju totalt absurd!
Han påstod att jag var feg och lät som en chicken, när jag totalvägrade, och sa att jag egentligen ville innerst inne.
Något jag avskyr är när folk tror att dom känner mig bättre än mig själv.
Vill jag inte, så funkar det inte att någon ska ta mig i skrevet och tro att dom kan kåta upp mig. Men tydligen var han för dryg för att fatta.

Han ville slå vad om 1000spänn på att han kunde få mig kåt. Så jag ska sälja mig nu med? Var det första jag tänkte. Inte mitt fel om han är kåt...

Jag sa åt honom att om han inte slutar så skulle jag sparka han i pungen. Först då fick han dåligt samvete och ville be om ursäkt. Han menade på att han blir dryg när han är full och glömmer bort att han är gift. Och behövde någon som påminde honom.
Varför i herrans namn gifter man sig då?!

---

Nu har mamma åkt in på sjukan. Därav oron. Har suttit och lipat hela dagen till och från. Imorgon kl 7,40 gäller det. Hon får komma tillbaka till rummet igen på tisdag morgon.
Pratade med henne i telefon vid 14, och hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Så hon blev nog också ledsen över att höra mig gråta. Jag vet inte varför jag gråter. Men det är väl oron och sånt som gör det.


Jag älskar min mamma!

Imon kommer min syster hit och ska hjälpa mig med ett par gammla fönster att sätta upp på väggen. Mamma har velat ha upp dom länge. Och eftersom hon kommer vara hemifrån en månad eller så så känns det som att hon är värd att få komma hem till en iordninggjord lägenhet.

Hon kom in vid halv tio i morse och gav mig en kram. Jag och min mamma kramas inte så ofta nu för tiden. Vilket är synd. Så det kändes väldigt mycket att få en kram.

Bjöd henne och Knutte på middag ute i fredags. Mamma är värd det, och mycket mer än så. Knutte bjöd jag för att han ställt upp något så oerhört mycket. Och som jag sa igår på krogen, han är mer far för mig än vad min riktiga pappa någonsin vart de senaste åren. Skulle aldrig kunna kalla honom för pappa, men ändå, en fadersgestalt är han allt.

---

Just idag vet jag iaf hur jag mår....

Jag vet ärligt talat inte hur jag mår.
Det var längesen som jag verkligen kände efter hur jag mår.
Senast jag kände efter, så var jag riktigt glad. Sprudlande lycklig.
Hur visste jag att jag var glad? Jag kände det i mig. Jag behövde inte göra något. Jag satt rätt upp och ner på en stol och kände hur det pirrade till i mig och jag log utan anledning och var...lycklig.



Hur mår jag idag? Ja, det är det jag inte vet.
Okej, jag ska känna efter...
*känner efter*.....*känner efter lite till*....*blank*
Jag vet inte.. Det känns tomt och meningslöst.
Men jag vet inte varför.
Jag är varken glad eller ledsen.
Bitter?
Nedstämd?
Pessimistisk?
Ointresserad?
Som sagt, jag vet inte..



Jag är skadeglad för att du har blivit lämnad på samma sätt som du lämnade mig. Och jag ger mig själv tillåtelse att skratta åt dig. Och njuta av den situationen.
Jag hoppas du förstår hur det kändes för mig.

Jag har iaf lämnat dig bakom mig. Fast att det kanske inte verkar så. Ja, jag vill fortfarande skära kuken av dig och sparka på dig och.. ja, ordbajsa lite kanske.

Oh! Bajskorv!

På lördag var det tänkt att fira Conny, men det verkar inte bli av. Om 2v eller nått blir jag 20.. Inget jag längtar till. Om 1½månad är det kryssning. Också nått jag inte direkt längtar till.

Min vardag idag: Känslolös och likgiltig.

Igår var jag på förfest hos en av mina närmare vänner. När jag kom dit med en annan nära vän, så upptäckte jag att det i soffan satt en mindre omtyckt person. Jag försökte ignorera honom, men det gick inte..

Det här personen kan inte föra en normal konversation över huvudtaget.
Det blev en hetsig diskussion om damfotboll och damhockey. Jag stängde av öronen och satt och kollade in i väggen för att slippa höra. Plus att dom kollade på fotboll så det var ju verkligen jättekul förfest...

Iaf. Det började med att en av vännerna påpekade nått om min bror och hans flickvän. Jag sa att min brors flickvän inte är så pratglad, vilket är synd. Och att det inte går att föra en normal konversation med henne.
Den där mindre omtyckta killen sa då att det har säkert att göra med dåligt självförtroende. Och det stämmer säkert. Hon har social fobi och allt vad det innebär.
Men, så säger den här killen "Då är det ju killens jobb att bygga upp det"
Jag sa att det ligger ju i en själv att bygga upp sig själv. Man kan inte lägga den bördan på någon annan. Men han menade på att det var killens jobb att få tjejen att må bättre och bygga upp henne. Han menade inte stötta, utan rent ut bygga upp det.
Jag blev så sur då så jag vart tyst större delen av kvällen mot honom.

Det var ingen kul kväll. Och det var längesen jag hade kul. Jag fick en puss. Vilket i morse fick mig att tänka lite finurligt för mig själv "And I'm back in the game" efter allt som hänt.
Men jag vill ha kul. Får se hur det går nästa lördag när det verkar vara dunderfest hos Conny.
Och jag Vill inte fira min födelsedag men dom kommer ju göra det ändå...

Jag är hungrig och trött.

När jag slutade gymnasiet i våras så ville min lärare att jag skulle skriva en krönika om studenten. Hon gillade mitt sätt att skriva. Så jag skrev en. Det resulterade i ett VG i textkommunikation C.
Läs och njut.

---

Vad händer sen?

I skrivande stund är det 15dagar kvar till studenten. Den vanligaste frågan man får är "vad ska du göra sen?".

Jag måste erkänna att jag får lite panik när jag tänker på det, för jag vet inte vad jag ska göra sen.

Man märker hur nervositeten ligger i luften nu. Alla betyg ska sättas, det lilla man missat måste vara klart. Man kör helt enkelt slut på den lilla energi som finns kvar i de få arbetande hjärncellerna man plågat i åratal.

Just nu vill jag bara gå tillbaka i tiden, bli 4år, och leka i en lövhög. Eller som årstiden är nu, doppa tårna i Vättern, ligga i gräset mellan de där doftande syrenerna och rita utanför strecken i en ritbok.

Inte veta något och bli överlycklig för att man lyckas fylla i en blomma och hålla sig innanför strecken i den där slitna ritboken. Åh, dessa ritböcker.

Jag tror inte att någon av oss, som nu ska ta studenten, visste att det var såhär det skulle vara och att det var såhär det skulle bli. Att detta var vår vardag. Man märker att alla val man gör har en avgörande betydelse för framtiden, som man först märker i efterhand. Ja, det är bra att vara efterklok.

Men vad gör man på studenten då?

Jag kommer själv inte närvara på studenten, men har tre äldre syskon och kan ju bara säga såhär; Det var långt ifrån nyktert under deras student.

Jag kan inte se den fascinationen över att supa skallen i bitar. Är studenten bara en dålig anledning för dagens ungdomar att få ta en öl?

Ja, jag dricker själv, men skulle aldrig få för mig att börja supa klockan 9 på morgonen bara för att det är studenten.

Hur snyggt kan det vara att få se sina barn och deras klasskompisar raggla ut och skrika något otydligt för att sedan stappla fram och lukta sprit och försöka se lycklig ut över att få komma ut och stå och trängas bland en massa ivriga mammor, småsyskon och mor - och farföräldrar.

Att man inte får dricka på skolan under dagen, på studentdagen, är en självklarhet och skulle någon bestrida denna sak borde de få gå ut bakvägen och skämmas.

Bara idén att komma på att börja dricka direkt efter utspringet, om inte innan, är ju totalt miserabelt. En person som gör detta kommer inte klara av att vara vaken större delen av dagen och få massa minnesluckor. Man ska väl ändå minnas sin student.

Likaså det här vattenkiget som var för inte så längesedan. Det var enligt min åsikt totalt onödigt. Alla treor fick hem ett papper där det stod att man Inte fick skapa vattenkrig osv. Varför envisas folk med att göra såhär? Det är inte roligt! Alla gillar inte att gå runt blöta i skolan.

Varför ska man skapa en sådan uppståndelse kring studenten?

Matsalen är ett gott exempel när det kommer till studenten. Man ska tydligen slå och banka i bord och golv och skrika allt vad man kan. På en skala mellan 1-5, där 5 är "Hur jävla kul som helst!" Anser jag att det där är lågt. I min värld hamnar det beteendet på 0,05. Det är jobbigt, högljutt och störande. Det är redan hög volym i matsalen, varför göra det värre?

Nej, jag bojkottar studenters beteende och dess åsikter om att "Men vadå, vi slutar ju nu, varför kan vi inte få leka runt lite nu då?" Det är fortfarande allmän plats. Inte direkt så att man går till en restaurang och skapar vattenrkrig eller slår sönder nävarna i bordet.

Jag låter lite som en moraltant nu märker jag. Men det hela handlar bara om respekt. Har folk så svårt att Alla som tar studenten vill inte hålla på så där.

För inte så längesedan stod jag och konverserade med min broder om just studenten. Jag berättade då för honom att studentfesten tydligen ska vara i folkets park. Ärlig talat så har jag ingen aning om, om det stämmer, eller om det är olika för olika skolor eller något. Jag har inte riktigt lyssnat så fort studenten kommer på tal i skolan. Men i alla fall, så har jag hört att folkets park i Huskvarna ska ha studentfest för Alla skolor. Vilket är väldigt många elever. Min bror menade på att det kommer sluta i bråk. Hans egna ord "Man kan inte blanda så mycket folk, så många olika människor från olika kulturer, skolor och med alkohol. Det kommer att sluta i ett stort slagsmål"

Jag förstår honom. För att vara lite fördomsfull och förklara hur han menar, så ser det ut såhär på ett ungefär. Bäckadal består av utlänningar och raggare. Sanda består av sportnördar och "brats". ED består av bara nördar och stilrena människor. Minsta fel på deras kläder och det blir kaos. Peset består av skumma människor, slappa och kristna. Tveksamt om man borde räkna med Tenhults naturbruksgymnasiet, men bara namnet säger att det går massa luffare där som älskar kossor.

Kort och gott, det kommer att bli kaos på studentkvällen, som alltid.

  

Vad händer på min student

Jag kommer att befinna mig långt ifrån Jönköping och alla små människor som håller på med alla dessa fasoner, närmare bestämt i blekinge.

Jag kommer att sitta i en brassestol i solen, i en liten by som ligger mellan Karlshamn och Sölvesborg. Denna lilla by heter Norje.

Bara för att jag inte närvarar i skolan på studenten betyder inte det att jag inte tar studenten. Jag ska grilla med min mor och nära vänner och dricka champagne och ha det mysigt.

Eftersom jag inte beter mig som en liten bortkommen tonåring så har jag koll på mitt drickande och kommer hålla mig i ett lagom trevligt rus, se till att äta ordentligt och dricka vatten, njuta av bra musik och vara allmänt glad! 

 

 

Ja, vad är det egentligen som avgör att man är en bra partner?
Detta är något som jag kanske bara de senaste 1-2månaderna gått och funderat på. Och anledningen till att jag funderat på det är för att jag fick nobben från en kille, som jag hållt på med i ca 6månader, då han valde en annan brud som han träffat en dag och blev sen ihop. När jag såg vad det var för människa och hur hon var mot andra och blablabla tänkte jag "Vad i herrans namn ser han hos henne?"

Hennes bilder bestod av.. mjukporr i princip. Vek ut sig och skickade till folk. Denna killen fann detta häftigt.

Det var väl då jag började fundera på varför detta aldrig hänt mig. Inte att jag vikt ut mig, utan att ingen velat välja mig som sin. När jag är ute på krogen kommer folk fram och frågar "Vem är din vän? är hon singel? Vad heter hon?" osv. Ja det är ju fruktansvärt kul att det alltid ska hända, att det är mina vänner folk bara vill ha. Jag är bara en medlare.

Jag har en hel del killkompisar, just nu mer killvänner än tjejvänner och det trivs jag med.
Så det kan inte ha med att göra att jag skulle komma illa överrens med killar, då mina vänner verkligen tycker om mig. Men vad är det som gör att det bara stannar vid vänskap?

Jag tänkte på en grej som jag läst på ett forum "Tjejer ska vara tjejer, och inte manliga tjejer!"
Så bara för att jag råkar ha två bröder, som umågtts med sjuka människor och på den vägen lärt mig att vara odräglig är jag inte värd en gubbe?

Det är inte mitt fel att jag rapar öppet, fiser, gillar bilar och brutal musik. Munhuggs och brottas på fyllan.
Jag är inte den bruden som bara sitter och ler sött, jag ger igen och jag ger mer än vad jag tar.

Det är inte så konstigt att jag beter mig som jag gör mot killar.
Att jag är cynisk och pessimistisk mot dom. Sätter dom på plats med bara en mening.
En av mina vänner respekterar mig för att jag inte är som alla brudar. Alla mina vänner tycker om mig som jag är och jag har själv på senare år börjat tycka om min personlighet mer och mer. Mitt yttre är inte så hett kanske, men min personlighet är grym, men ingen verkar vilja ha min grymma personlighet, eller kunna säga "Min flickvän är mycket häftigare än din, för hon åker på festival, grisar ner sig och älskar jänkare"

Så, om någon kanske råkar läsa detta. Vad är det som är ett bra material som partner?
Kan någon ens svara på det?