Jag har inte sovit en blund i natt. Det har inte vart för varmt. Men det har vart tråkigt. Och jag låg mest och vred och vände på mig. Mobilen grejade till vid 1 i natt. M ska få lära sig att veta hut, karlslok! Hehe.

Körde första flyttlasset igår och svetten rann och armarna var inte stabila till slut. Suger att springa i dom där trapporna upp till tredje våningen. Får nog försöka hitta lite folk och göra som vi gjorde när vi flyttade till Torpa, och ha varsinn trappavsatts att håll koll på, så blir det bara en trapp att springa i.
Men då behöver man folk!

Så, lystring: Starka pöjkar efterlyses till flytthjälp - mat erjbuds i belöning!

Erki och jag ska upp och glo på lyan om vi slutar tidigt, så jag tänkte fråga om mor ville följa med. Så mor, om du sitter där och läser kan du väl höra av dig!

Det är så bra med blogg.. Man slipper prata med folk då, hehe.

Satan vad trött jag är!

 

Ja lite lustig rubrik men det är precis vad det handlar om. Manlig vänskap, killar som kompisar.
Det är något som jag alltid haft. Redan i lågstadiet, trot eller ej.
Jag har alltid kommit bättre överrens med killar och haft mycket roligare i killars sällskap. Klart jag har tjejkompisar men dom är lite smått vrickade dom också. Och det är väl på jobbet man inser hur fantastiskt skönt det är att vara bland killar. Ljudnivån är på en låg nivå. Humorn är låg och man slipper allt fniss eller andra högljuda skrik.

Något jag dock stör mig på att man fortfarande i dagens samhälle inte kan vara kompis som tjej och kille... Även folk i min ålder höjer på ögonbrynen och tror att bara för att man råkar umgås med en kille är det genast nått lurt på gång. NEJ!

En annan sak jag stör mig på, som jag först insåg i lördags när vi var ute och svirade var att cirkulerade man med någon av killarna som fanns i sällskapet, till och med min bror, så frågade folk "Är det din tjej?" och som en på dansgolvet "Är du hans flickvän? Jag bara skojade lite" men jag bryr mig inte! Och nej jag är inte allas tjej för att jag går runt och cirkulerar med en kille. När vi var på fest en gång och Alex var nere på besök, så drog alla parallelen "Hmm, en okänd tjej, hon måste vara någons flickvän" det var hon inte och folks reaktioner var rätt sjuka...

Som skrivet ovan, jag har alltid haft killkompisar och jag har alltid haft en nära killkompis. Något som jag dock inte haft på 1-2år och det suger. Av någon sjuk anledning är det lättare att prata med killar, och stämningen är avslappnad.
Det blir inga pryda idéer och man kan själv slänga ur sig en och annan groda utan att behöva bli "Uh den där sunkiga bruden" som det lätt kan bli. Kanske därför man blir lite smått hatad i ett sällskap av mycket tjejer.
Men, som många gånger tidigare; I don't care!

Och det är väl mycket pga den manliga vänskapet som fått en att inse ett och annat. Bland annat det där med att inte bryr sig. För killar bryr sig sällan, och sånt kan smittas. Passar det inte att se eller prata med mig, så.. Inte direkt mitt problem?
Ingen har väl missat tjejer sitta och diskutera sina skavanker och tala ner sig själva och "Kan jag ha det här? Passar det? Ne usch vad ful jag är" osv. Klart har vi alla sånna dagar. Men jag föredrar attityden "Jag bryr mig inte". Med tanke på hur folk ser ut idag så skulle man nog kunna gå ute i en kroppsstrumpa utan att folk skulle reagera...

Men det är väl nått genetiskt, tjejer är osäkra och killar är mer stabila. Nej nu drar jag inte alla över en kant, jag har som sagt tjejkompisar som beter sig värre än mig, trot eller ej. Att ha en lika galen vapendragare som en själv kan vara rätt gött ibland. En i form av Linn, Alex eller Erki är väl dom ultimata. Och jag kan tänka mig att alla dom tre håller med i mycket när det gäller tjejer vs killar.

Något som också får folk att reagera är att jag ska bli kombo, med en tjejkompis, med en annan läggning än den jag har. Herregud! Det kan man ju inte göra! Det går ju bara inte! Usch!
Jo, det går skitbra. Jag hade inte brytt mig om det vart en kille, men även där hade folk reagerat och hållt på.
Återigen; Jag bryr mig inte.

Min far är ett gott exempel på alla dom där typiska reaktionerna, hans fru är ännu värre. När jag var 18-19 och singel var det skamligt! Undra vad hon säger nu, när jag är snart 22 och fortfarande singel. En skam för mänskilgheten är vad jag är! Fy! Och det är dom som är värst när det gäller killkompisar. När jag ofta åkte till sthlm och träffade Jack, eller någongång när man nämnde att man umgåtts med Danne, eller ut och slira med Conny eller vem som helst. Så kunde man se hur fars fru tittade på en lite lurt och antog att det var nått på gång. Skulle något sådant ske skulle dom nog vara dom sista på denna jord som skulle få veta det.

Men jag har alltid gillat att provocera.

Trots att jag vaknade 7,30 och huvudet gör ont och solen steker sönder en, så tror jag att det kommer bli en bra dag.
Ska åka in till mor och Knutte idag och sy ihop en kjol som är alldeles för fladdrig för min smak. Sen ska mor och jag åka hem hit och rensa i min garderob. Finns nog hundratals plagg där som inte går att använda.
Och igår ringde bror min och frågade lite dystert om jag skulle jobba i helgen igen, men NÄ! Så han frågade om jag hade lust att haka på till Björnholmen och kolla på Black Jack och åka finbil, om det fanns plats. Och det fanns plats, så vida jag var snygg, så det återstår att se om jag får följa med i bilen. Hehe.

Igår kom systerns karl med en massa kartonger och inslagningsplast. Så jag körde ett litet race igår och plockade ner onödiga saker. Börjar bli tomt redan nu, men lika bra att köra igång direkt.

Anime suger rätt rejält ändå..

Jag har satans god lust att köra värsta utflyttningsfesten, eftersom jag inte haft en inflyttningsfest, och störa alla jävla idioter som bor här. Men det lär nog inte finnas tid till det, då jag jobbar så mycket....
Så får köra en stor inflyttningsfest i nya lyan istället. Om man skulle köra mina vänner och Martinas vänner på samma gång, skulle det nog bli lite galet. Hehe. Men nu kanske jag har råd att spara pengar och få ihop massa ramar och förstora kort. Störra lya innebär fler väggar att ockupera. Om ett godkännande från rumskamraten finns, men äh.. Konst ffs!

Nästa helg, 4juli, ska jag och Linn härja fritt och dricka massa öl. Om någon känner sig manad att haka på eller har en idé eller vad som helst, kan ju gärna hojta till! Vi är öppna för förslag och alla konstiga varelser.

Nae.. Nu får det räcka!

Den enda fördel jag kan komma på med att åka buss är att man får tid att tänka.
De senaste två veckorna har bestått av många, många tankar. Vänt ut och in på hjärnan och upp och ner och dragit lite i de få hjärnceller som ligger där inne och trycker.
Jag tror att jag tänker så mycket beroende på vad för musik som kommer i öronen. Iaf är det musiken som avgör hurdanna tankar jag får.
Exempelvis, dyker en låt med Rezurex upp så blir jag lite glad och kommer på mig själv med att sitta och småle för jag kommer att tänka på galna fester och dom roliga grabbsen.
Dyker Kate Voegele upp tänker jag på livets mening och andra djupa saker. Inte livets mening i den bemärkelse som många tror, men jag har mitt liv att tänka på, om man uttrycker det så.
Lifehouse är också en grupp som gör hjärnan fucked up.
Dock, en grupp som jag tyvärr inte lyssnat in mig på värst mycket, men som jag ändå lyssnat på i ett antal år är Counting Crows. Deras låt, som står i rubriken, Round Here är en låt som jag aldrig lär tröttna på. Och när jag hör den blir jag på nått skumt humör. Lite sådär smått introvert som man kan bli ibland.
Eller varför inte deras låt Accidentally in love, det är svårt att inte bli sprudlande glad av den låten.
Det är även från deras låt Mr. Jones jag fått raden We all want something beautiful. Man, I wish I was beautiful. Den meningen etsade sig fast rejält och var gång jag hör den låten och den raden kommer samma sinnesstämning upp, varje gång. Vissa saker förändras aldrig.
Många inlägg i den här bloggen har handlat om just detta ämne; Musik. Men det är för att det involverar väldigt mycket delar av mitt liv.
Många upplevelser jag har, har med musik att göra.
Saker jag gjort, eller saker som sagts, saker som hänt har vart i sammaband med musik.
Som när jag och Linn föll pladask i folkhavet under Evergrey's spelning på srf 2006. Eller skrattattacken jag och Mimmi fick under The Ark's spelning på Hultsfred 2005. Alla roadtrips i vida världen har det rullat musik i stereon.
Spelningar, konserter, festivaler.
Om inte musik fanns, så skulle jag nog inte veta varken ut eller in, hur jag mådde eller vad som pågick. Jag skulle ha svårt att komma ihåg saker och nostalgin skulle inte existera...

Det är något jag har gott om! Eller det är nog den enda glädjen jag har.
I onsdags kom jag och Erki fram till att det ultimata jobbet borde vara lapplisa. För det första springa ute i det fina vädret, och för det andra, göra människor vardag lite mer mesirabel. Hehe.

En annan väldigt bra grej är att det ska vara strålande sol i helgen och 20grader varmt, om inte mer. Och det gillar vi!
Varför är detta så skadeglatt då? Jo, en kvinna på jobbet skall jobba heeeeeela helgen. HA!
Men bara för det är det la ostadigt och snöstorm nästa helg, men.. hey, det gör inte mig nått. Då är hon ledig och kan inte njuta av sommarn.
Elakt? Inte det minsta, faktiskt.

Emelie - Hur jobbar du till veckan?

Imon ska jag sova, iaf sova ut.. Vilket innebär att jag vaknar innan 9. Sen skall jag börjar riva mitt hem. Och på nått sätt nästa vecka ska jag nog försöka tömma mitt förråd, då det som står där nere ändå ska in i ett nytt förråd. Man måste ju börja nånstans.

Mina nya jeans är tajta..

Det är rätt bittert att springa runt på jobbet en sådanhär solig dag.. Men men, bara till att ut och glassa i eftermiddag.
För det orkar man ju!

Igår var en riktigt bra dag. Det behövde jag. Vad Vätterhem tar för konstiga piller är dock något jag undrar över. När jag satt på lunchen igår och skulle precis hugga in, så ringer mobilen, och en tjej vill komma och kolla på lägenheten, redan igår. Men igår hade jag planer, nämligen ta hand om mig själv och mitt liv. Så det gick inte, trots att hon tjatade. Och tjat funkar inte på mig. Så jag skickar ett sms till hon som var här i måndags och sa åt henne att rusa till huvudkontoret och prata med dom där. En stund senare får jag ett sms där hon skrev att hon skrivit på kontrakten och lägenheten är hennes från 1 aug. Och senare kommer ett sms från hon som ringde och ville så hemskt gärna komma och kolla på lägenheten idag då hennes kille var i stan och blablabla. Fattar man inte vid första ögonblicket att när man säger nej, så går det inte?
Iaf, så skrev jag till henne att en tjej just smsat att hon fått lägenheten, och vad vätterhem gör på dagarna vet inte jag. Så får tillbaka "Det blev visst ett missförstånd" ja.. Vätterhem är bra på dom!
Men nu är det iaf löst med lägenheten och den står inte i mina händer från 1aug.
Nu är det bara resten kvar...

Allt detta gjorde att humöret sken upp en smula, eller.. många smulor.
Plus i kanten var även att vi bara gick till 14 igår så jag och Erki kunde njuta av vädret och staden. Och pengar försvann.. För min del. Ett par jeans och en munkjacka. Jeansen var herrstorlek i storlek mindre än vad jag brukar ha. Att jag var häpen. Dom satt jäkligt tajt, men både Erki och hon som jobbade där menade på "men dom töjer sig jättemycket sen" gör dom inte det så slår jag dom.
Sen gick vi nere på piren och kollade på folk och käkade glass.
Åkte hem runt halv fem-fem.

Klockan sju, ungefär, kom Linn och hämtade upp mig och vi for bort till Parken och glodde på bilar.
Och, efter många om och men, fick jag tillbaka min film som J lånade för.. Jag vet inte hur länge, men som jag fick höra att han inte sett.. Smartass.
Sen åkte jag och Linn och käkade mer glass. Och satt vid munksjön och tjötade om livets stora ting och andra värdelösa saker och en lite idé om ett oplanerat och ev soffhäng kanske sker idag. Iaf något som sitter i åtanke, sen får man se hur dagen blir.

Så, kort och gott, dagen var bra igår och inga direkta aggressioner.
Det var på tiden.
Nu är jag mest alldeles för trött för mitt eget bästa

Men rätt som det var, så släckte någon lampan...
Jag blir så satans irriterad!

Igår var det en tjej här och kollade på lägenheten, och hon ville ha den. Så vi bestämde att vi skulle mötas idag för att gå till huvudkontoret och prata med dom där. Och så var det mötet, som skulle vara kl10, och så skulle Linn se till att vara i stan till 12. Kanon.
Nej, då får jag ett sms av Erki idag då Anna ber så hemskt mycket om ursäkt för att hon glömt meddela att mötet skall börja kl 12 istället! Jag blir så less på dom ibland.. Jaha.. Då har jag skickat ett sms till Linn och sagt att hon inte behöver vara i stan förrän 13 ungefär. Och så skickade jag ett sms till hon som ska ha lägenheten, om vi kan ses ca halv elva istället.. Då måste jag gå senast kvart över,, Har inte hört nått än...
Helt sjukt hur man får ändra planer och hoppa runt som en idiot för att cheferna glömmer bort att ge en viktig information. Inte första gången precis. Det var även via Erki jag fick veta att det där EUmötet inte gällde oss, det hade cheferna totalt missat. Gah!

Så jag får se hur det blir nu.. Kan inte precis sitta och svara på sms eller svara i mobilen om hon skulle höra av sig under mötet, trots att jag har god lust att göra det.

Linn får ju se informationen när hon vaknar så där är det rätt tryggt ändå. Men hon som ska ha lägenheten har jag ingen aning om nu.
Men men..
Skiter det sig är det knappast mitt fel.

Det är så skönt att man hade en ledig dag, allt planerat och kunna ta det lugnt. Men vad händer? Jo man blir stressad och magen vänder utochin på sig återigen och allt blir pannkaka.
Som tidigare skrivit; Jag väntar med spänning på magsår eller liknande.

En bra låt ska kunna ge en gåshud. Göra en totalt paralyserad och apatisk.
Kate Voegele är en artist som lyckats fånga mina öron, och min gåshud.
Igår satt jag och rotade i min skalle och helt plötsligt kom en gammal textrad från alla dessa låtar med kent. Så, youtube var min vän igår.. Nostalgi på hög nivå och jag fick rensa hjärnan ordentligt.
Ibland behöver man gräva runt i skallen, stirra upp i taket och ta sig en funderare.
Sen att funderingarna inte leder någon vart är en annan femma. Men musik gör det så mycket lättare att slappna av, iaf är det så för min del.

Hade ett givande samtal med min mor tidigare. Dock skrattade hon mest åt mig, bland annat för jag upptäckte att jag gått hela dagen med skjortan utochin... Jag säger ju att min hjärna sagt upp sig... Men men, what to do..

Jag har nu vart vaken i 2 timmar men det känns som en evighet.. Totalt väck.
Tog en tablett igår så jag skulle få sova ordentligt. Och oj så jag sov! Bortsett ifrån de idiotiska påhoppen som katten fick för sig att utföra mot min fot. Hon brukar inte jaga fötter.. Men det var väl hennes hämd för att jag inte var hemma fre-lör.
Har nu fått 60-70 mail om lägenheten, men har sållat en del och flyttat upp alla akuta behov, då dom känns säkrast.
Typiskt att det är söndag dock, då kan man inte ta tag i saker och ting, och imon jobbar jag. Och på tisdag när jag skulle vara ledig och leka med linn är det ju möte, och det hade vart ett ypperligt tillfälle att börja röja på. Men nej. Och jag tänkte försöka få alla att komma och kolla på lägenheten på tisdag gärna, och begära besked så fort som möjligt så jag kan ringa nästa.
Och nu ringde det en som jag mailat att jag ska höra av mig till så fort jag får ett nej. Och jag märkte att sömntabletten fortfarande sitter i. Sjukt svårt att föra en konversation!
Jag skiter i detta..

Uh.. Söndermald hjärna deluxe.

I tisdags drog jag och Erki en snabbvända på staden och glodde runt. Hon behöver mer sommarkläder och jag är mest med som sällskap. Men eftersom de senaste dagarna sugit rejält så förtjänade jag nått. Jag var dock inte på humör, men hittade en söt liten topp, med ett slitet tryck och texten "I love Tweety" och så en bild på den gula fåglen. Bra köp. Erki hittade ett par skitsnygga jeans. Och vi tänkte dra en ny vända, dock på A6, på onsdag och härja runt.
Det finns två klädesplagg jag behöver. En ny bh bland annat. Men detta har jag redan spytt galla över i ett tidigare inlägg så det får väl stanna där. I morse insåg jag att jag behöver bannemej verkligen ett par jeans. Tidigare har det mest vart att jag vill ha. Men nu behöver jag. Om fettet helt plötsligt trillar av kroppen får plånboken lida, om man inte går naken vill säga. Nu har det kommit till den biten att byxorna korvar sig i linningen och skapar som små veck. Väldigt skönt...
Och jag behöver mer hål i mitt bälte snart.
Nackdel är väl att jeans är så hiskeligt äckligt dyrt. Men.. Det är väl bara till att punga ut om man ska ha ett par jeans som sitter som dom ska.
Mina fladdriga jeans känns som om dom blir större för var gång jag tar på mig dom. Dock tänker jag aldrig göra mig av med dom. När jag köpte dom för en herrans massa år sedan, kunde jag inte knäppa översta knappen, och det stramade och satt konstigt. Nu korvar sig dom i midjan, och dom hasar ner och sitter som en säck på benen. Men, dom är riktigt sköna och man får sig en egoboost när man drar på sig dom. Kanske inte riktigt egoboost, men det ger en lite insikt i att kroppen blivit mindre... Jag har svårt för att se sånt.
Jag tänker dock inte lämna A6 förrän jag hittat ett par jeans för ett vettigt pris..
Eller inte..

Nu känns det som att man fått det konstaterat att någonting följer efter en...
I min lägenhet är det helt galet. Ja, tidigare var det ju galet när jag bodde med mor.. Men.. Hon märker inte av nått. Men dom nätterna jag sovit här nu i en veckas tid så är det nått som jävlas med en.. Jag orkar inte!
Nu har jag kommit till den punkten att man mest suckar och tänker "Låt mig sova..." osv. Men men, verkar vara rätt harmlöst så dumt att klaga i onödan.

Idag är jag dock inte sugen på att jobba.. Men ibland är det bra att man är god vän med stand-in "chefen". Ska snart gå bort till Erki och Johannes, han skulle köra oss till jobbet. Snällt.

Men men, det var skönt att få sova på en trygg plats igen. Får se hur jag gör i natt. Ska iaf åka hem emellan, så får jag väl sitta där och gnälla och dividera med mig själv.

Igår kväll brast det. Kroppen la av, totalt. Idag känns det bättre på det planet iaf.
Får se hur det är i eftermiddag.

Bah...