Jag är snorig, men på bättringsväg. Förhoppningsvis feberfri och snart slemfri. Till råga på detta fick jag min blödarsjuka i samma veva som snoret anlände som en meteroit från ovan. Den small till på två håll på en och samma gång. Kul.. Fortfarande rätt svullen i fejjan. Kanske är någon tradition min kropp har börjat med nu. Ändå två veckor i rad som jag är svullen och rödnosig. Tjoho!

Precis alla innanför dessa väggar, sover. Inte jag då, höhö. Bosse ligger i soffan bredvid mig och snarkar, stump i sängen och karln i sängen, off kårs. Jag väckte honom lite försiktigt vid 8,50 och frågade hur länge han skulle sova, han sa att han kunde gå upp nu. Väckte honom igen vid 9 och han frågar "Varför väcker du mig för?" så jag förklarade att han själv sagt att han skulle gå upp, men jag kan hälla tillbaka kaffet om det är så. Nej det skulle jag inte, han skulle upp. Nu, 10min senare, snarkar han för fullt. Kaffet åkte tillbaka i kannan och här sitter jag.

Jag är verkligen en periodare när det gäller bloggen, och jag är verkligen en sån som skriver när skallen inte mår väl.

Ang mitt psykbryt igår. Jag vet inte vad som flög i mig, men jag blev bara så Jävla förbannad. Jag ger allt jag har och lite till, och får inte ens en tanke tillägnad mig själv. Och detta är tyvärr sant. Så, jag vet inte hur mycket fula ord och osammanhängande meningar som flög ut. Men det var mycket. Och mycket snor kom det!
Mycket pga detta blev det inga sura miner när jag frågade om vi kunde åka och hälsa på mamma idag. Ja, jag vet att jag är sjuk och hemma från jobbet, men behöver inte alla sin mamma? Och speciellt i sjukdomsläge?
En stillasittande fika med modern har faktiskt ingen dött av.
Så, här har ni!

Jag fyller år snart. Inte jättesnart. Men snart!
Och min käre man vet inte när jag fyller år. Så jag uppmanar folk att inte berätta detta för honom, så han får skämmas lite, trots att jag berättat det ett par gånger för honom, när det gäller. Så nej, jag kommer inte bete mig som den typiska kvinnan och bli bajstjurig när jag inte får en present på min födelsedag, när han inte minns. Jag gör nog mest detta för att jävlas med honom.. Jag har allt för många runt omkring mig som förväntas komma ihåg en sån sak, men aldrig gör det. Så, är det för mycket begärt av sin man att gratta sin kvinna? NÄ!

Jag önskar att jag var lika bra som kvinnorna runtomkring mig.
Lärde mig vara lite ego och inte ge 110% av mig själv, och få 10% tillbaka. Så har det alltid varit och jag har aldrig lärt mig. Trots att jag många gånger sagt till mig själv och många andra att jag måste börja tänka mer på mig själv, göra mer för mig själv och inte lägga så mycket energi på allt omkring mig. Men jag har alltid försökt vara alla andra till lags innan jag tänker på mig själv. För att slippa sura mina och onödiga diskussioner.
Men jag var väl inte beredd på det i detta sammanhang.
Enda anledning till att jag kan skriva såhär mycket skit är för att en specifik person inte läser. För att det skulle ge intrång i min vardag och mitt liv, och känns som snokande...
Do'h! Jag skriver blogg ffs! Jag kan inte blotta mig mycket mer.
Jag vet inte varför, men det sårade mig... Kan hända att det kändes hårt för det kändes som personen i fråga inte var intresserad av mig och mitt liv...

Jag kanske skulla börja ta betalt för alla mina god gärningar.
Fy farao vad rik jag skulle bli då!