Onsdag
Den här veckan är nice. Skadeglädje, fixa hår, massa kaffe och till helgen galej!
Jag är så sjukt nöjd med mitt hår! Det var på tiden att nått hände. Apropå hår - jag har sen barnsben alltid hållt på med hår. Gjort uppsättningar, färgat, hjälpt till med både det ena och det andra. Teknik vad gäller allt annat som klipp och färg har jag så klart inte. Men genom att testat så mycket olika metoder osv, så har man lärt sig en del del. Då finner jag det lite roligt på nått vis när en del inte kan ta till sig hjälpen för att de har utbildningen. För en utbildning gör en inte automatiskt bäst. Men det blir väl den reaktionen om man råkar trampa någon på tårna - när det enda man försöker göra är att hjälpa till. Tex, om jag vill ha tuperingstips skulle jag nog gå till Tina. Damen med det snyggaste burret!
Men men, så kan det gå!
Idag skall jag tvätta inför helgen. Sen skall jag gå ner till Ida och dricka kaffe - om hennes rygg inte ballar ur. Man vet ju aldrig med kroppen. Imon är det schtan som gäller. Hämta hem min kamera över helgen, låna mammas dator och betala räkningar och hämta mina öl som mellanlandade där igår. Och dricka kaffe med mami också.
Borde försöka hitta ett apotek också och bunkra upp med Alvedon. Så är man redo för helgen. Haha!!
Åh det ska bli så skönt att få komma iväg och ha iaf några av sina damer med sig. Lövly!
Och för alla som älskar chips som en annan, ät kebabchipsen! Dom är så sjukt goda! Det är som en kebabtallrik på påse! Fantastiskt!!
Tisdag
Nej om man skulle resa på den övergödda röven och packa väskan.
För att jag är så snygg!
Looking good
Bitterfittan strikes back!
Vart man än tittar så handlar det om träning, träning, träning....
Ja, jag har tid till att träna - på mina lediga dagar. Eller när jag börjar sent och ta det innan jobbet. Eller när jag börjar tidigt och ta det efter jobbet, så det är inte där skon klämmer. Jag vill bara inte.
Eftersom jag alltid haft ett fyskiskt arbete och har även idag, så vill inte jag tänka på att springa runt och skutta på ett gym på mina lediga dagar. Eller i skogen för den delen.
Är jag ledig - så är jag ledig.
Jag har gått upp ca 15 kg sen jag träffade min man, men det är inget som stör mig, mer än att kläder jag har hemma inte sitter som dom ska. Men hey, palla bry sig. Det finns alltid nått som passar.
Och jag har planer på att skaffa mig ett motionsband då jag tycker det är så SJUKT tråkigt att gå ut och gå, och går jag ut och går så håller jag inget direkt tempo, utan jag såsar mest runt. Har jag ingen tid att passa så stressar jag inte i onödan. Det hinner jag göra på jobbet så det räcker och blir över.
Men jag hamnade i en smärra diskussion med en person i min närhet. Det hon sa var la vettigt i sig - men det är inget som funkar på mig. Men en kommentar gjorde mig både sur och ledsen.
"..Så kanske du blir lite mindre också" ang att börja träna.
Så jag fräste mest tillbaka att jag tänkte inte skaffa ett motionsband för att i första hand gå ner i vikt, utan att det är nyttigt att röra på sig, och då jag inte tar mig för att gå ut och gå, så kan jag lösa det på så vis istället. Dra på en film och promenera igenom den - för då håller jag jämn takt.
(Däremot gör en sådan kommentar mig mer omotiverad till att göra nått över huvudtaget...)
Varför tror alla att bara för att man är något kraftig så är man en jävla slöröv som äter hysteriskt onyttigt jämt och ständigt och bara är lat och önskar efter att gå ner i vikt?!
Har vi en skylt på röven som råkar insinuera detta osanna påstående?!
Jag kommer Aldrig någosin bli en tunnis hur mycket jag än skulle träna röven av mig. För... Röven sitter där den sitter. Jag har ingen lust att hugga av mitt höftben och mina bröst blir bara inte mindre. Låren är där dom där och dubbelhakan hänger med i svängarna den med. Så är det och så kommer det alltid vara. Och jag har lärt mig leva med detta, varför kan inte alla andra acceptera det också?
"Men man har så mycket mer energi om man rör på sig och blir piggare"
....
My ass!
När jag var som tunnast och hade rasat i vikt - mådde jag skitdåligt. Riktigt riktigt riktigt dåligt! Jag var i en tung period i mitt liv, jag hatade allt och alla, jag jobbade för mycket, söp för mycket och käkade för lite, när jag väl käkade var det en påse chips eller annat onyttigt. Jag var inte piggare och roligare eller hade mer energi för att jag var tunnare. Ja, säkert var det matbristen som satte ord i saken där - men jag hade sjukt mycket energi när jag drack sprit varje helg. Men ändå.
Jag är hellre något fet och lycklig än tunn och bitter, då det är de enda erfarenheterna jag har.
Men jag tänker fortfarande skaffa ett motionsband, för det är nyttigt att röra på sig, men jag vill göra det på mitt initiativ. Och jag är trött på att alltid behöva städa när jag är rastlös.
Och jag tycker det är tråkigt att vara ute.
Och bara för att jag är fet så gör jag inte det för att gå ner i vikt.
Deal with it.
Onsdag
Kommande vecka funderar jag på att ha en "kom-och-drick-kaffe-dag" hos mig. Fast utbrett på hela veckan. Så alla man tänkt umgås med kan komma förbi och säga hej, tjöta skit och dricka kaffe. Mums! Men detta lär säkert stanna vid bara en tanke...
Hursom, i måndags invaderade jag och mor A6. Tog väl 5 min sen hade vi båda hittat nått att få med oss hem. Mamma hittade tunikor och jag hittade en kortärmad tröja, stickad tror jag den var, med puffärmar! Så jag följde Tinas råd och unnade mig nått. Men jag köpte inte bara till mig själv... För det går ju inte! Köpte en spargris till min man - för att han hjälpt mig så mycket så kunde han allt få en present. Denna spargris var en hunddjävul, med flammor och horn på. Passade honom utmärkt.
Vandrade även in på Ikea. Ack vad jag vill inreda ett hem. Gärna mannens hem. Men det går ju inte förrän jag bor där. Eller här blir det ju. Men jag fick med mig en sjukt massa ljus iaf. Och nästan två ljusstakar och några andra ljuslyktor. Och nästan en fruktskål. Men jag hejdade mig. Och köpte lakan istället....
Men men. Nu ska jag njuta av mitt kaffe och att mannen sover så jag har makten över Tvn. Woho!
Fredag
Den här dagen kommer bli segast i världshistorien tror jag. Tanken är, eller var, jagvetinte... att jag ska jobba 10,15-20,00. Så jag infinner mig på jobbet kl 10,15 som bestämt för att städa en avdelning. En kollega springer då ifatt mig och säger att någon annan städar den avdelningen och en annan avdelningschef ringt in henne - som inte har med den avdelningen att göra egentligen. Sagt och gjort, där går hon och städar. Personalen på avdelningen är lika förvånade som en annan. Detta resulterar i att jag inte har något att göra förrän 14,30 om jag inte får för mig att sno någon annans arbeta. Vilket är taskigt det också. Inga chefer finns på plats och det känns onödigt att ringa då dom ändå inte kan göra nått. Så här sitter jag med mitt kaffe. Spännande!
Igår fick jag mina pengar från a-kassan. Så jag åkte ner till netto efter jobbet, lagom hungrig, och shoppade loss. Detta resulterade i en högs onyttig matkasse. Men jag hade lovat mig själv att bjuda mig på klyftpotatis och schnitzel. Måste ju passa på när jag är ensam hemma! Så efter det åkte jag hem och borrade ner röven i min underbara soffa, med onyttig mat och en rätt rolig film. Min soffa regerar - som vanligt.
Eftersom jag har världens bästa man behöver jag inte komma hem till honom så sent som 22 ikväll. Vi kompromissar. Jag tar 26an till bankeryd så han får plocka mig där - och jag bjuder på pizza! Bra deal.
På måndag blir det A6 med mami. Och jag ska göra som Tina säger; unna mig nått och tänka på mig själv ibland, det behöver inte bli så dyrt ändå.
Vis kvinna det där!
Skulle så hemskt gärna vilja sova bara lite lite lite!
Åh....
Elite Stora Hotellet i Jönköping
Arbetsplatsen för dig som är självdestruktiv och finner en kränkade vardag som ditt kall i livet. Jag skriver inte detta för att vara elak - jag skriver detta för att vara ärlig!
Hur rått och elakt detta än kan bli, så måste det ut.
Stora Hotellet är en arbetsplats jag aldrig skulle tipsa någon om att arbeta på. En mellanlandningszon för att ta sig vidare i livet, möjligtvis. Lite sådär... "Orkar-inte-plugga-efter-gymnasiet-jag-jobbar-ett-år-först".
Skulle man vara riktig elak skulle man kunna jämföra det med ett koncentrationsläger - utan gaskamarn då så klart. Och utan vapen. Enda vapen dom kör med är psykisk press och fula spel. Kör slut på sin personal utan att säga tack. Ytterst sällan kommer ett tack, och då från de man minst förväntar sig skall behöva vräka ur sig ett tack - eller efter enorm påfrestning och man verkligen verkligen förtjänar hundra tack, så kommer kanske med lite tur ett tack iaf.
Jag kan bara tala av erfarenheter från den avdelningen jag var på, och har inte så mycket att säga om den högsta ledningen på hotellet. Men där är personen i fråga faktiskt helt duglig på sitt arbete och frågar varje dag om man mår bra, reagerar om man inte varit på jobbet på ett tag och kollar nästan alltid läget. Försöker socialisera på sitt sätt osv. Så där finns faktiskt inte så mycket att säga där.
Men! Avdelningscheferna där jag var, borde gå någon form av kurs, charmkurs kanske, i hur man beter sig, och hur man leder en grupp, hur man är rättvis och hur man är objektiv. Att man tex inte skall hålla vissa bakom ryggen, låta andra har förmåner för att dom umgås med varann och kanske lyfta lite på röven ibland och hjälpa till och inte bara sitta och begära högre löner för att få mer tid och pengar till att sitta på kontoret och beställa kläder från H&M.
Men Hotellet har inte alltid varit ett hell hole. Och hade jag inte helt plötsligt utan min vetskap blivit uppsagd - hade jag säkert varit kvar där. Hatat stället lika mycket som klumpen i magen var stor, men ändå är det en del av mig som trivdes där. Annars hade jag inte gått där i 4år och jobbat som en idiot och tjänat dåligt. Att städa är för mig helt okej. Jag trivs med det. Jag fick även 3 underbara kollegor som numera går under kategorin Nära Vänner - jag delade även lägenhet med en av dom. Så Hotellet är och har inte varit bara pest och pina. Vi hade väldigt roligt och det är tack vare dom tre som man orkade med att ta sig igenom en dag på Hotellet. Jag saknar dom dock väldigt mycket nu när jag inte är kvar där...
Det är det där med ledningen som inte riktigt stämmer. Det där med personangrepp när man diskuterar och en dumförklaring som inte behövs, så man blir alldeles paff och inte kan kommentera det hela, för det känns som ett slag i ansiktet - får mig att tappa lusten. Och jag tycker det är tråkigt att dom håller på så. För hade dom varit neutrala och mänskliga hade det inte gått som det gått. Och jag hade säkert fått veta att jag blivit uppsagd...
Jag är tacksam för de åren jag hade på Hotellet, eftersom jag träffade mina vänner där, men jag skulle nog aldrig vilja arbeta där igen. Jag skulle aldrig tipsa om jobb där.
Däremot så råder jag inte folk att avstå att bo på ett Elite Hotell - det är en bra kedja och har alltid bra service. Frukostpersonalen på Storan är kanon, receptionisterna är Alltid trevliga och väldigt rogivande om man inte har nått att göra (men man får inte kasta apelsiner på dom), likaså den avdelningen jag tillhörde - många glada brudar och självklart dom där 3 guldkornen som satte sprätt på vardagen.
Livet tar en svängom ibland, helt klart.
