Arbetsplatsen för dig som är självdestruktiv och finner en kränkade vardag som ditt kall i livet. Jag skriver inte detta för att vara elak - jag skriver detta för att vara ärlig!
Hur rått och elakt detta än kan bli, så måste det ut.

Stora Hotellet är en arbetsplats jag aldrig skulle tipsa någon om att arbeta på. En mellanlandningszon för att ta sig vidare i livet, möjligtvis. Lite sådär... "Orkar-inte-plugga-efter-gymnasiet-jag-jobbar-ett-år-först".

Skulle man vara riktig elak skulle man kunna jämföra det med ett koncentrationsläger - utan gaskamarn då så klart. Och utan vapen. Enda vapen dom kör med är psykisk press och fula spel. Kör slut på sin personal utan att säga tack. Ytterst sällan kommer ett tack, och då från de man minst förväntar sig skall behöva vräka ur sig ett tack - eller efter enorm påfrestning och man verkligen verkligen förtjänar hundra tack, så kommer kanske med lite tur ett tack iaf.

Jag kan bara tala av erfarenheter från den avdelningen jag var på, och har inte så mycket att säga om den högsta ledningen på hotellet. Men där är personen i fråga faktiskt helt duglig på sitt arbete och frågar varje dag om man mår bra, reagerar om man inte varit på jobbet på ett tag och kollar nästan alltid läget. Försöker socialisera på sitt sätt osv. Så där finns faktiskt inte så mycket att säga där.
Men! Avdelningscheferna där jag var, borde gå någon form av kurs, charmkurs kanske, i hur man beter sig, och hur man leder en grupp, hur man är rättvis och hur man är objektiv. Att man tex inte skall hålla vissa bakom ryggen, låta andra har förmåner för att dom umgås med varann och kanske lyfta lite på röven ibland och hjälpa till och inte bara sitta och begära högre löner för att få mer tid och pengar till att sitta på kontoret och beställa kläder från H&M.

Men Hotellet har inte alltid varit ett hell hole. Och hade jag inte helt plötsligt utan min vetskap blivit uppsagd - hade jag säkert varit kvar där. Hatat stället lika mycket som klumpen i magen var stor, men ändå är det en del av mig som trivdes där. Annars hade jag inte gått där i 4år och jobbat som en idiot och tjänat dåligt. Att städa är för mig helt okej. Jag trivs med det. Jag fick även 3 underbara kollegor som numera går under kategorin Nära Vänner - jag delade även lägenhet med en av dom. Så Hotellet är och har inte varit bara pest och pina. Vi hade väldigt roligt och det är tack vare dom tre som man orkade med att ta sig igenom en dag på Hotellet. Jag saknar dom dock väldigt mycket nu när jag inte är kvar där...

Det är det där med ledningen som inte riktigt stämmer. Det där med personangrepp när man diskuterar och en dumförklaring som inte behövs, så man blir alldeles paff och inte kan kommentera det hela, för det känns som ett slag i ansiktet - får mig att tappa lusten. Och jag tycker det är tråkigt att dom håller på så. För hade dom varit neutrala och mänskliga hade det inte gått som det gått. Och jag hade säkert fått veta att jag blivit uppsagd...

Jag är tacksam för de åren jag hade på Hotellet, eftersom jag träffade mina vänner där, men jag skulle nog aldrig vilja arbeta där igen. Jag skulle aldrig tipsa om jobb där.
Däremot så råder jag inte folk att avstå att bo på ett Elite Hotell - det är en bra kedja och har alltid bra service. Frukostpersonalen på Storan är kanon, receptionisterna är Alltid trevliga och väldigt rogivande om man inte har nått att göra (men man får inte kasta apelsiner på dom), likaså den avdelningen jag tillhörde - många glada brudar och självklart dom där 3 guldkornen som satte sprätt på vardagen.

Livet tar en svängom ibland, helt klart.