Det där med att sova och inte sova är min grej.

Är konstant trött.

Idag har jag varit vaken sen 3-4 på morgonen och kan inte somna om.

Så vid 5 gav jag upp.

Så roligt!

Är förstörd. På riktigt. Väldigt mycket. Skulle åkt till psykakuten igår egentligen. Men jag nedvärderar mitt mående med "äh jag behöver ingen akut". Här är den som drar ut på allt för att undvika läkarvård. 

Gott folk och god dessert. 

Idag ska jag hälsa på ela. Känns som vi inte ens haft ett avbrott i vår vänskap, när vi sågs i förra veckan. Men det är preskriberat och jag tar mitt ansvar. 

Är bjuden på nyårsfest också. Första nyårsfirandet sen 06/07. Ska bli mysigt! Men det tar vi då. 

Igår ringde sköterskan från pcv. Hon är bra. Min läkare är bra. Trots att han snackar om kombinationer och störningar. Antagligen utredning på neuropsykiatriska någon gång. Vilket också känns bra. Då kan man få saker svart på vitt. 

Ny medicin som påverkar också. En medicin som egentligen är till för att motverka psykoser och inre röster. Spännande! 

Var går gränsen för att ge upp? 

Om det så bara är disken i köket, eller enerverande diskussioner. Orkar inte. 

Pcv-sköterskan ringde för snabb update. Hon kunde väl inte säga så mycket mer än att hon återkommer på måndag, och att min läkare ska hitta en annan medicin än nuvarande, och även se över förlängning av sjukskrivning. 

Babysteps. 

Bortsett från Linn, så har helgen varit väldigt jobbig. Så det var tur att hon kom just nu. Iofs behöver jag den stöttningen var och varannan dag, men det här var så klart bättre än inget. 

Igår for jag ut till syster och hängde i soffan med Tim hela dagen. Ritade lite osv. Syster var upptagen med djuren och hennes man var upptagen med sitt. Så Tim fick underhålla mig hela dagen. Kan inte tänka mig att han klagade över det direkt. 

Imorgon ska jag väl tvätta, då den surnade igår pga osammarbersvillig sambo. Märkligt det där... Annars ska jag inte göra ett förbannat skit. Jag är färdig på den fronten. 

Som igår. Mådde helt okej under morgonen. Målade naglarna, som tidigare nämnt. Det var pillit, men kul! Sen bläddrade jag i en av alla tidningar jag fått av mamman. Sen, från ingenstans, fick jag så ont i magen. Ungefär som halsbränna känns i halsen, fast i magen. Och som om organen krampar ihop till en boll. Så man gör allt man kan för att sträcka på sig. Andas ordentligt. Osv osv. Jag pillade i mig i macka i hopp om att det skulle hjälpa. Tog en tablett som brukar hjälpa. Tyvärr så var både fågel och hund jättejobbiga, så det blev ett smärre stressmoment att få ordning på det hela. Låg i soffan med hörselkåpor och storlipade av smärta och utmattning. Eller stress kanske det var? En timma senare kom mr hem. Lugnade både djuren och mig. Sov en stund. Lämnade mig sedan ensam med djuren hela kvällen. En hundgård hade varit kanon så man kunde slängt ut åbäket där när det är som värst. Tyvärr är det väl bara att härda ut att fåglen skriker som han gör... Nej, jag hymlar inte med detta inför mannen. Däremot tycker jag inte att jag ska behöva fly fältet för att få lugn och ro, som jag gjorde i måndags kväll. 

Ljudisolerad fågelbur, samt en hundgård. Det hade vart något! Och så min soffa då. 

Skulle vara kul om man kunde bygga massa bokhyllor runt min soffa, som ett eget rum, så slipper jag både tvn och oväntat besök. 

Satt på Pinterest (tack emo och emf för tipset i somras) och hittade massa fina saker man kunde göra. Så jag försökte göra en gran! Den blev inte så grann! Höhö. Men ändå. Det var kul! Oooooh något positivt. Dags att börja jobba då? Ha! Glöm det. 

Jag längtar till söndag. 

Stressmoment 2 - Sören. Likadant där känns kommentar överflödig till varför. 

Aldrig en jävla tyst minut! Eller lugn och ro! 

Förbannade hus!