Livet
2020-10-28 @ 04:17:51
Igår opererades jag. Alla mjölkgångar i bröstet togs ut. Likaså en stor knöl som var infekterad. Allt är skickat på analys. Läkaren verkade nöjd över ingreppet. Hon fick dock placera bröstvårtan på ett annat ställe än den alltid suttit på, så att den
får läka ordentligt. Så jag antar att jag är skelögd deluxe nu då.
Förhoppningsvis får jag åka hem idag. Vill bli av med alla nålar. Vill bli av med dränaget och tillhörande goodiebag. Jag vill bara hem!!
Har verkligen inga problem med att jobba på sjukan, men pallar inte att vara patient.
När jag vaknade upp efter op igår var jag helt sönderstucken. Vafan!?
Ett antal stick i armen och även i handen... snacka om klåpas!
Nu vill jag bara att klockan ska skena iväg. Har inte sovit nåt knappt i natt...
Livet
2020-10-16 @ 21:40:00
Ni vet den där känslan av att vara ensam. Känslan av att man är övergiven och inte har någon vid sin sida. Det var ett tag sen. Men nu är känslan på besök. Jag vet att jag inte är ensam. Jag har fantastiska vänner. Jag har en otroligt fin familj. Men
ändå kommer känslan. Mina små pälsbollar gör det något lättare. Men det är svårt att föra ett vettigt samtal med dom.
Ikväll känner jag mig ensam. Jag umgås knappt med någon nu för tiden, för jag har fullt upp på ryhov. Jag har fullt upp med att reda ut hemmet. Jag vet inte vart mitt psyke är riktigt. Jag vet inte hur jag kommer må imorgon. Jag vet inte var jag är i
livet om 6mån. Jag har ingen plan.
Mitt enda mål för tillfället är att bli frisk.
Jag har små glimtar av bra stunder. Men det är små stunder som egentligen bara tillåter mig att glömma hur jag egentligen mår. Vad som rör sig i huvudet.
Idag, några timmar, var en sådan stund. Jag fick glömma. Jag fick fnissa. Jag fick vara behövd. Men så ligger jag här i sängen och mår som en påse skit och känner mig ensam.
Är det så här det ska va?
Livet
Livet
2020-10-04 @ 21:53:04
Ibland är jag tacksam. Eller, jag är ofta tacksam. Jag är tacksam för de fina vänner jag har omkring mig. Jag är tacksam över den kärlek dom ger mig. Jag är tacksam över hur kravlös vår relation är, att dom finns där, hela tiden! Jag är tacksam över
att dom står ut med mig och mitt trasiga psyke. Jag är tacksam över att jag orkar kriga, för att dom krigar med mig.
Vänner har alltid varit en viktig del för mig. Familjen likaså. Ibland vinner mina demoner över mig, och jag får försöka krossa dom om och om igen. Men dom är starka.
Ångesten jag bär på och saker jag inte berättar för alla, är rätt tung att bära på. Men de i min närhet gör den uthärdlig ändå.
Igår hade jag en tantig samkväm för att fira min födelsedag. Jag önskade mig inte mer än en skön kväll. Jag fick så mycket mer än så! Jag fick kärlek och skratt! Jag fick en tårta också! Jag fick tantiga presenter, jag fick barnsliga presenter, jag
fick söta presenter och jag fick en bra känsla i kroppen.
Tack! ❤️
Livet
2020-10-01 @ 10:27:40
Något som inte är glamouröst någonstans!
Jag behöver vinterskor. De kängor jag har är inte fodrade, och jag får inte plats med raggisar i dom.
Jag behöver en regnjacka pga smidigare än paraply för min del, som låter kollektivt flera gånger i veckan.
Jag behöver basic saker till hemmet.
Förhoppningsvis klarar jag denna månaden vad gäller mat. Likaså till katterna.
Låna pengar till allt som behövs är inte att tänka på. Hur ska jag kunna betala tillbaka liksom?
Sen får jag ändå inte ta emot swish i och med hjälp från soc. Som dessutom inte gav bistånd för busskort på 720kr pga hårdare regler.
Den som satte gränsen för existensminimum har antagligen aldrig behövt leva på den lilla summan någonsin!