Det där som successivt börjar komma tillbaka. Jag pratar med Erika i skrivande stund, och konstaterade att jag är nog 80% frisk ändå. Känns jäääävligt skönt. Men efter en väldigt intensiv helg med lite sömn, tog jag mig ändå upp idag vid 4 för att åka och jobba. Somnade nästan på bussen hem. Men jag tog mig hem, åt frukost och sen somnade jag. När jag vaknade började jag direkt att plocka undan, sätta igång tvättmaskinen, fixa med disken osv. Är trött, men inte så utmattad som jag var förr. Jag blir inte kallsvettig och yr längre. Jag behöver inte pausa lika mycket. Jag skrattar mer, jag är med mer och huvudet är med på ett annat sätt. Snabbtänkt osv. Jag vilade inte en enda dag förra veckan, mer än de där timmarna efter jobbet på morgonen. Sen var det bara att köra igång. Och det lär vara likadant denna veckan. Och vardagen framöver. Det känns som så. Men jag klagar inte. Jag har fått melatonin utskrivet för sömnen, vilket funkar, så jag får sova bättre, vilket gör att jag inte behöver lika mycket återhämtning. Win win! Börjar bli pepp på livet igen. På riktigt! 

Jag har snart lönearbetar en hel vecka. 5dagar. Ca 1timma om dagen. Uppe innan 4 på morgonen. Är inte alls lika slutkörd som förra omgången jag jobbade. Vilket är positivt. Men veckan är lång. Så lång. Tar verkligen aldrig slut.... 

Var längesen jag skrev nu. Men har legat sjuk i typ en vecka. Var hyfsat piggelin först igår. Men helgen spenderades med vänner. Lördagen var det halloweenfest för hela slanten! Söndagen blev en spontandag med Jennie. Vi drog till Falköping och köpte glass och åkte hem igen. Väldigt rolig road trip måste jag säga. Jennie fick se min "dåliga" sida. Alltså den sidan med dåliga skämt osv. Kul! Haha. Idag ska vi till A6 då hon ville shoppa kläder. 

Idag är en dålig dag och klockan är strax efter 6 på morgonen. Börjar bra, det här. 

Idag ska jag på möte, där flera olika myndigheter diskuterar mitt liv, min framtid osv. Jag brukar mest sitta tyst och gråta. Djupa andetag! 

Idag fyller jag år! 

Jag var inte beredd på att jag skulle bli så slutkörd av att börja arbetsträna. Men det tar verkligen på krafterna. Jag orkar knappt nåt de dagar jag jobbat. Idag var ett undantag. Men det resulterade i att jag strax efter 20 bäddade ner mig. Orkade inte duscha... en annan dag. Typ imorgon. Kanske. 

Idag har varit en riktig pissig dag. Sovit dåligt i natt. Gick upp inte alls utvilad. Tung i kroppen osv. Tog mig till jobbet för arbetsträning. När jag kom hem sov jag i lite mer än en timma. Kom knappt ur sängen. Sen har jag legat i soffan och halvtittat på tv hela kvällen. Nu har jag bäddat ner mig. Lagom opepp på livet över lag och allmänt trött... längtar till nästa helg. Den här helgen kommer bli lång. Men jag har min lottapotta och kexet iaf. Får se vad vi gör. Antagligen filmkväll. Heeeeeela helgen. 

Helgen blev inte som det var tänkt. Men jag är tacksam för mina kvinnor som stöttar mig och lyssnar på mig. Hjälper mig när jag behöver. Ger råd. 

Igår började jag arbetsträna. Det gick riktigt bra. Både fysiskt och psykiskt. Idag har jag dock ont i kroppen. Benet värker och det är molnande värk i ländryggen. Återstår att se hur det går idag. Med lite tur bra. Men det är så tröttsamt att ha så här ont. Och mycket folk på bussen känns sådär. Hoppas jag får sittplats. 

Tvära kasst. 

Ja, så var jag hos ortopeden idag. Det blir ingen operation så det är för komplicerat i ryggen just nu. Var helt inställd på att opereras. Skönt att slippa, ja. Men jobbigt att behöva gå med smärtan. Summan av det hela är att jag måste gå ner i vikt. Något jag vet kan vara bra för mig, men samtidigt jobbigt. Jag trivs med mig själv. Och det är svårt att gå ner i vikt när man äter mediciner som gör att man går upp i vikt. Så vi får se hur detta går. 

Idag har jag, om vartannat, städat, ätit, sovit, städat, ätit, sovit. Ungefär i den ordningen. Har inte varit utanför dörren. Har ont idag. Så det ska bli intressant att dammsuga imorgon! 

Okej kroppen, jag hatar dig. Jag älskar att sova på mage, vilket mer och mer blir svårt pga kroppen gör ont. 

Sen jag slutade med mina smärtstillande har det sakta med säkert gått uppåt igen. Vilket känns sjukt skönt! 

Idag är vi inte sams. Hjärnspöken deluxe. Vänner som krånglar. Och kroppen som spökar. Är livrädd för vad som komma skall ang min rygg. 

Jag måste varit en ond jävel i mitt förra liv, för min karma är inte snäll mot mig. Inte nog med att jag bara träffar douchebags, jag ska lida av psykisk ohälsa. Sen har vi den fysiska delen. Som en del vet om har jag haft problem med min rygg till och från sen 2008. För 2-3 år sedan blev det värre. Alltså under min sjukskrivning. Hade några bra år med bara smärta i ländryggen som ändå gick att leva med. Eller bara och bara. Heh... iaf... förra veckan gjorde jag en magnetröntgen av ländryggen. Idag ringde en läkare. Hon börjar prata om förtätningar i ryggmärgen. Jag frågade ganska omgående om det var spinal stenos. "Ja! Ja men precis" sa hon glatt. (Antagligen för jag visste vad det var, inte att jag har det, hoppas jag). Jag har alltså en förrrängning i två kotor, eller mellan två kotor (?) i ryggmärgen så nerverna inte kan leva som dom ska, vilket resulterar i att det gör  ont och benet domnar bort. Detta var alltså det jag befarade och var mest rädd för. Varför? Mamma har detta och gjorde en operation 2007. Det var ett helvete för henne. Och hon hade ont. Det var ryggläge ett jäkla tag. Inte sitta. Utan stå eller ligga. 

Inte nog med att jag är sjuk i huvudet, jag är fysiskt dålig också. Idag har jag genomgått en magnetröntgen. Det var Så Jäkla läskigt! Men i did it! Nu ska vi bara se vad läkarn kan hitta för skit.