Jag måste varit en ond jävel i mitt förra liv, för min karma är inte snäll mot mig. Inte nog med att jag bara träffar douchebags, jag ska lida av psykisk ohälsa. Sen har vi den fysiska delen. Som en del vet om har jag haft problem med min rygg till och från sen 2008. För 2-3 år sedan blev det värre. Alltså under min sjukskrivning. Hade några bra år med bara smärta i ländryggen som ändå gick att leva med. Eller bara och bara. Heh... iaf... förra veckan gjorde jag en magnetröntgen av ländryggen. Idag ringde en läkare. Hon börjar prata om förtätningar i ryggmärgen. Jag frågade ganska omgående om det var spinal stenos. "Ja! Ja men precis" sa hon glatt. (Antagligen för jag visste vad det var, inte att jag har det, hoppas jag). Jag har alltså en förrrängning i två kotor, eller mellan två kotor (?) i ryggmärgen så nerverna inte kan leva som dom ska, vilket resulterar i att det gör  ont och benet domnar bort. Detta var alltså det jag befarade och var mest rädd för. Varför? Mamma har detta och gjorde en operation 2007. Det var ett helvete för henne. Och hon hade ont. Det var ryggläge ett jäkla tag. Inte sitta. Utan stå eller ligga.