Men nu... jag orkar ingenting. 

Om jag inte sover, så sitter jag med tårar i ögonen i soffan och bara existerar. 

Det är för mycket nu. Det har varit för mycket. Det blir inte färre saker att reda i. Det samlas bara mer och mer. Jag blir så stressad. Hur ska jag orka? Jag orkar inget just nu. 

I natt fick jag panik. Pumpen funkar inte, så jag slet bort en del av all tejp och gick bananas. Min hud är så trasig och det kliar konstant! 

Hålet har iaf minskat 1cm på 2v. Men mitt psyke pallar inte mer nu. Kan det inte bara läka? 

Sover riktigt dåligt numera också. Melatoninet har ingen som helst effekt längre. Läkartiden är först om 2v. Jag kommer hinna gå under innan dess om jag inte får sova. Om inte annat få nåt jäkla flipp... 

Bästa mamma kommer iaf ikväll och pysslar om mig ❤️. 

Nåt åt det hållet iaf. 

Var på akuten igår. Fjärde besöket på sjukhuset för denna veckan. Var dock inget allvarligt igår. Pico pumpen strulade och surrade heeela tiden! Räknade till 13 surr på en knapp timma. Så jag behövde hjälp med att tejpa bröstet, så ingen luft skulle komma in, och förstöra vakuumet. Efter en timma verkade det ha ordnat upp sig. Sen jag kom hem har den surrat 4-5ggr. 

Så nu är heeela bröstet inplastat, samt nästan upp till hakan och ner på magen. Kul att dra dän allt på onsdag! Får inte duscha heller. Men jag tänker nog göra det på onsdag iaf pga tvätta av sig i handfatet känns sådär. Ska till bröstmottagningen på onsdag kl 10.00. Så känns okej att duscha strax innan det. 

Mitt psyke är helt fördärvat. Jag vågar knappt yttra mig om det, för jag är rädd att bryta ihop helt. 

Det råder pandemi i världen och ett nytt virus har spridit sig. Jag är en form av riskgrupp. Mitt immunförsvar är sämst. 

Jag var på akuten för 2v pga feber, torrhosta och ont i kroppen. I och med bröstet som spökar än, blev jag så klart orolig. Så jag åkt in efter att ha rådfrågat med både 1177 och närakuten. Läkaren där vände i dörren pga detta nya viruset, då jag var misstänkt smittad. För att utreda detta så får man en tops in i näsan. Jag trodde inte att en tops kunde komma så långt upp. 

Hur som - det var negativt. 

Jag behövde dock fortfarande hjälp med bröstet. Så jag fick besöka sjukhuset veckan därpå. Omläggning, mammografi, ultraljud, blodprover and so on. Vakuumförband med tillhörande mackapär. Denna veckan omläggning i måndags och torsdags. Nu, ikväll, så stinker det igen... 

JAG ORKAR INTE! 

Jag är så förbannat less! 

Hur ska jag kunna fokusera på att bli frisk psykiskt, när min kropp gör så här!? 

Idag har jag nog haft feber dessutom. 

Ska till vårdcentralen imorgon och lägga om bröstet iaf.