Livet

Så, här sitter jag... efter en väldigt bra vecka... och lipar... varför? Ja, om jag ändå visste varför. Är väl ett såntdär fint bakslag. Ett steg fram, två steg bak. För så känns det idag... 

sov 15 timmar i natt. Samt mellan 10-12. 
Inga atarax har jag heller... det går bra nu... 
suck... 


Hej då 2016

Tack för titten! För så känns det. Boom! Så var året slut. 

Jag tror inte jag ljuger när jag säger att jag i år fått tillbaka livet. Jag har inte den där känslan över mig att jag inte vill leva. Vilket är en sjukt befriande känsla! Den känslan alltså... Euforisk kan man nog kalla det. Molnet ovanför huvudet är inte svart. Lite halvmulet sådär. Men det känns rätt okej. 

Jag har börjat arbetsträna. Jag har börjat hitta pusselbitarna till att bli hel igen. Med rätt verktyg och rätt hjälp har jag kommit en bra bit på vägen. 

Jag kommer nog aldrig riktigt få tillbaka minnet, koncentrationen och sömnen ordentligt. Men det får jag leva med. Jag lär nog alltid behöva sömntabletter och jag lär nog en tid framöver behöva den där tuppluren mitt på dagen. 
Men det gör inte så mycket. För jag vill leva. 

Känns som om året varit en stor suck och nu släppte trycket och luften kom äntligen ut, och jag kan andas normalt igen. 
För, jag vill leva. 

Så är det - jag vill leva. 

Jag öppnar mina armar för 2017 och hoppas på att få mer positiv energi! 


Just because

Skriv inläggstext 


Livet

En bild som kan sammanfatta det mesta. Men jag kommer med en summering så klart, som alltid. 




Livet


Livet

Som såg lite ljusare ut fuckade upp totalt. Så nu är jag bitter igen.


"Det ligger ensamhet i luften, ingen saknar mig"

Snoooor!

Känner mig som en virvelvind av känslor just nu. Jag vet varken ut eller in. Är det bra? Är det dåligt? Vem vet...


Omgång 2

Ska idag börja arbetsträna igen. Hann bara göra det i ca 3v innan jag gick och bröt armen. Meeeeen, nu är jag förkyld istället! Känns dumt att sjuka sig första dagen, så jag får bryta ihop när jag kommer hem och ta mig igenom dessa tre dagar. Sen kan jag ligga däckad i tre dagar utan problem.

I måndags var bästa Linn på visit. Vi åt god mat och pratade strunt. Alldeles för längesen vi sågs. Men det blir ju tyvärr lätt så när en bor i olika städer och har ett liv att se över.

Kinden är fortfarande svullen. Verkar som jag får leva med det... Bara att gilla läget, typ.

Fick försäkringspengar för någon vecka sen. Och tur var väl det, för igår ekade det tomt i kylskåpet. Lite surt att behöva ta sparpengar till mat, men what to do.

I övrigt har det inte hänt så mycket.


Dumdidumdidum

Ska till ortopeden idag och tvätta rent mitt äckliga sår på armen. Så jäkla skönt att vara fri från gipset! Så nu hoppas jag att jag slipper bandage så jag kan få duscha utan plastpåse. Har även gjort en skadeanmälan till mitt försäkringsbolag. 10p till mig. Tycker svullnaden ska gå ner i ansiktet också så man kan se lite normal ut iaf... Ärret är bara att vänja sig vid. Kan ju låtsas att jag blivit huggen med en kniv. Haha!

Håller på att plöja igenom alla säsonger av Gilmore girls nu. I november kommer helt nya avsnitt. Gäller att vara uppdaterad då! Hehe.


Woho!

Jag är fri från gipset! Nu väntas sjukgymnastik och rehab. Kan inte röra armen fullt ut, och såret på armen såg förjävligt ut. Men tack till alla som brytt sig 😙


Sjukskriven x2

Jag är som bekant sjukskriven för psykisk ohälsa, men nu när jag pajade armen blev jag tvungen att bli sjukskriven för det också. Vilket innebär sjukskrivning x2. Är sjukskriven för armen till 20nov. Trodde faktiskt att det bara var att tuta och köra så fort gipset var väck. Men icke!


Livet

Dunderförkyld, ingen röst och en spricka i armen. Livet levererar!


Bah

Det där med att det kliar under gipset - inte okej!


Lycka är...

...att få på sig en bh med gipsad arm 💪🏼


Livet

Kan ta en rejäl vändning!


Onsdag

Linn har gjort om min blogg. Den är fruktansvärt fin! Så nöjd!

I övrigt är det rätt dåligt. Har vart hemma från jobbet i måndags och idag. Var där en sväng igår, men det var sjukt jobbigt. Så jag stannade hemma idag. Satsar på måndag igen.
Blir så provocerad av folk som säger "du kommer in i det snart"osv. De verkar inte förstå hur jäkla jobbigt det här faktiskt är. I måndags kändes det som det var för 3 år sen. Inte okej! Känns som man är ute på hal is.


Tack!

Asså tack. Tack så jävla mycket för alla inbjudningar en får nu för tiden. Om att ta en after work. Ut och dansa. Äta en bit mat. Ta ett glas vin i soffan osv. Tack! Känns så jävla fantastiskt att få vara en del av det hela... Sarkasmen flödar och jag blir riktigt besviken på mina "vänner".


Arbetsträning dag 4

Jag visste att det skulle bli jobbigt, men inte såhär jobbigt! Ögonen går i kors och jag vet knappt vad jag heter... En bulldozer måste kört över mig i natt. Hur ska jag kunna orka med detta? Jag jobbar en timma om dagen, och blir totalt slutkörd. Fattar inte hur jag kunde köra på i livet förr i 180... Det känns ganska så avlägset idag. Men vi får se hur det här går...


Livet

Hur kan man vara så jävla trött att man knappt kan stå upp, men samtidigt inte få sova!? Här sitter jag, sen kl 3, och kan inte sova. Blir så förbannat trött på att inte få sova!! Suck!


3 år

Idag, efter 3års sjukskrivning, ska jag börja arbetsträna. Jag är både rädd och nervös. Men med lite tur kommer det gå bra. Gäller att ta en dag i taget, och jag har grymt stöd från psykiatrin. Det blir nog bra det här.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0