I höstas fick jag ett wake up call från rehab på psyk. "Vi har kommit fram till, och vill råda dig, att inte gå rehabprogrammet i februari. Du är inte redo". Alltså, 2st arbetsterapeuter och en fysioterapeut konstaterade detta. Jag bröt ihop. Det var bara att inse läget och "börja om". 

Detta har gjort att jag varit hemma väldigt mycket. Bland annat för att jag varit på sjukhuset stup i kvarten pga infektionen i bröstet, men för att jag måste tänka! Som nalle puh "tänk tänk tänk". 

Tog sin lilla tid för poletten att trilla ner bara.