Men hur ska man förklara det? Känns som något går sönder för varje andetag. Alla dessa tankar. Alla dessa frågor. Som jag ändå inte vill ha svar på. Men som dyker upp, skapar ångest och ilska. Varför är det bara mig det är "fel" på? Jag kan inte göra nåt åt det. Det får va som det är. Jag orkar inte....