Livet

när man hittar en pusselbit som passar perfekt, så känns livet något lättare. Men när den här pusselbiten får för sig att inte vilja vara delaktig, utan försvinner, då gör det faktiskt lite ont i en. Och så känns det nu. Trasig. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0