Som jag hatar det allt för ofta. 

när man hittar en pusselbit som passar perfekt, så känns livet något lättare. Men när den här pusselbiten får för sig att inte vilja vara delaktig, utan försvinner, då gör det faktiskt lite ont i en. Och så känns det nu. Trasig. 

idag känns livet helt okej. Det känns så konstigt att skriva. Att känna. Men det är helt okej. Jobbet går bra, det flyter på. Kollegorna är gulliga och tar hand om en. Vännerna är fina. Och jag har fått tillbaka en av mina närmaste vänner efter några års uppehåll. Det känns jäkligt skönt måste jag säga.