En dokumentärserie på ettan om självmord. Har suttit och bölat en timma till detta program. Sorgligt tema, men väldigt nyttigt att visa det hela. Nu fick jag ett uppvaknande i hur jobbigt det varit för min familj. När jag ringde mamma som grät för att jag tog en sovmorgon och de trodde det hänt nåt. Hur de blivit påverkade av min situation. Hur jobbigt det varit för familjen. Men de har inte fått något stöd eller hjälp, mer än av varann. 

min största rädsla i livet, just nu, är att falla tillbaka. Vilket i sin tur skapar ångest. Vilket då leder till, som det känns iaf, en ökad risk att faktiskt falla tillbaka. 

det är rätt jobbigt att det ska gå upp och ner hela tiden, men samtidigt är man sällan riktigt glas heller. Det är liksom en jämn nivå, eller skit. Idag är det skit. Verkligen jätteskit...