Filmen "Upp" går på tv och jag minns en dag som inträffade för snart 2år sen. Den dagen jag bröt ihop totalt på jobbet. 2år. På kvällen var jag ensam hemma och på tv visades filmen "upp". Det var det enda jag klarade av att engagera mig i. En barnfilm. Jag låg ihopkrupen i soffan och grät om vartannat medans denna fina film visades. Så nu sitter jag här och minns misären samtidigt som jag tittar på "upp" med tårar i ögonen. För jag har inte blivit något bättre de senaste 2åren.