Men ändå drömmer jag om det där mardrömsstället med ss-soldater till husfruar... Det jag saknar är nog allt kul en haft i den där byggnaden. För i drömmarna är ofta Tina med, och Linda, och för att inte glömma erkan. Sen vaknar jag och undrar vafan som hände. Växte vi ifrån varann så vida pass? Onödigt gnabb som kom emellan, det vet jag. Så tråkigt. För vi hade kul. Dom tre damerna kommer alltid ha en speciell plats hos mig, och jag kan komma på mig själv med att sakna dom. Fnissa åt storstädet i köket. Alla spindlar jag fick döda. Konstiga gäster. Kända gäster. 

Trist är det.