Ingen hjälp. Ingen livsgnista. Inga bedrifter. 

Jag fick fast jobb. Jag tog körkort. Nödvändigt ont. Normala människor skulle nog vara hur nöjda som helst. Men jag är inte som alla andra. Jag är affektlabil! 

2015 ska bli mitt år. Mitt och bara mitt. Hade jag kunnat säga upp mig från livets alla måste, så hade jag gjort det nästa år också. Nästa år. Som startar imorgon. Sjukt. Och sjukt kommer det vara ett bra tag till. Iaf till mitten på april. 

Gott nytt år. Lycka till!