Ärligt nu då

Jag mår inte bra. Nu är det så illa att min sköterska på psykiatrin egentligen ville lägga in mig. Men samtidigt vet hon att pga att jag Inte är självmordsbenägen, tänker dom inte ta emot mig. Sen att jag är trött på livet och inte ville ha det såhär, utan vill ha hjälp, spelar ingen roll. Gör jag inget för att skada mig själv, tar dem inte emot mig. Är inte det lite konstigt? 

Mina "poäng" på deras utgångsblankett tyder numera på djup depression och jag behöver akut hjälp. Men jag fick gå därifrån med en kram och orden "du är en fantastisk människa". 
Vart är alla resurser för psykvården? Eller vården över lag? Det här är helt sjukt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0