Men det gick bra på midsommar, när den grälat med sin sambo. Vidarebefordrade lördagens beteende till sambon, och nämnde midsommar. Sambons kommentar blev "jaha, så då dög du minsann? Jävla märkligt". Och ja! Jävla märkligt är det. Jag körde inte hem personen den gången för att bli vän igen. Jag körde hem personen, för jag visste vad som hade hänt, utan att ens vara på plats, och jag kunde inte med att bara köra förbi personen ifråga. Tydligen var jag snäll mot fel människa. Och kanske skulle jag aldrig ens börjat skapa en vänskap med personen, som nu beter sig så fruktansvärt äckligt illa, och jag har inte ens gjort den något. Det är den personen som uppenbarligen gjort ett val, som inte ens behövdes göras, och det kanske varit lättare om vi aldrig kännt varann.