Sakta men säkert

Så känns det som att jag håller på att gå sönder. Jag är så trött att jag börjar gråta. Och mer trasiga kanter och tårar lär det bli innan månadens slut. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0