Pratade med mor om det där med att jobba heltid osv och hur trötta vi är om dagarna osv. När klockan var 15 var vi redo att gå och lägga oss. Och vi kunde inte förstå hur folk orkar jobba heltid. Nu är förvisso varken jag eller mamma friska, så att vi klappar ihop efter halva dagen är väl inte så konstigt, men nångång orkade vi. Varför? Och vad är det som krävs för att man ska komma tillbaka dit? Mamma lär nog aldrig göra det. Och det tycker jag inte att hon ska heller. Men jag. Jag har ca 40år kvar att arbeta. 40. Det är så sanslöst mycket år! Hur ska jag lyckas med det, när jag blir förstörd efter 20min på A6? Jag undrar när jag ska bli frisk. Och vad som krävs för att jag ska orka med en hel dag med samma energi som jag en gång hade. Vad som krävs för att jag ska orka stå upp en hel dag och inte gå sönder. Inte börja gråta spontant. Inte sitta som ett ufo och inte förstå nått. Inte kunna sammanställa en hel mening. Inte hitta ord. En dag i min vardag skulle få vilken kompass som helst att tappa fästet och irra runt. 

Hade jag inte haft min man, föräldrar och syster, hade jag suttit som ett ufo på slätten och mossan hade börjat gro i takt med dammråttorna.