Morgonpromenad

Alltså, hur naiv var man som ungdom egentligen? Jag gillar verkligen inte att promenera i mörkret längre. För brydde jag mig inte alls. Men nu... Fy! I förrgår, bakom mig, hördes ett skrik som jag aldrig hört förr. Det lät som en blandning av en fågel och ett spädbarn som skrek för full hals. Min man är så rolig och sa att det var big foot... Kul är han!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0