Ibland är det så sjukt svårt att veta vad man skall lägga fokus på. Speciellt om man som jag får dåligt samvete för minsta lilla. Men ibland får man faktiskt bara ta och sluta bry sig. Jag orkar inte hänga upp mig på småsaker - vilket jag tycker att jag slutat med mer och mer. Men när jag känner mig sårad och ser saker ske mitt framför ögonen på mig, då blir jag faktiskt rätt... ledsen. Och ju mer man försöker och försöker och blir nekad hela tiden - ja då tappar jag förtroendet. När man inte är den där man en gång var och allt rann ut i sanden, så får man helt sonika tänka om och göra rätt. Bryta ihop och gå vidare. Lägga energin på sånt som inte gör att den där knuten i magen surnar till och värker.

Ibland är det en såndär dunka-skallen-i-väggen-dagar som gör en så frustrerad!

Skönt att Linn lär flytta hem om ett år, så man har en vettig människa spotta galla med. How I miss her!