2 dagar på Ryhov hann jag avverka innan kroppen sa stopp! Min hals började balla ur tidigare i veckan. Hade skitont i måndags. Men jag ignorerade det och jobbade på som vanligt. I tisdag var jag überseg och hela dagen var som en dimma. Jag glömde koden till dörrar och slog in mannens gamla bankomatkortskod hela tiden - den funkade inte! Så fick gå och rota i schema efter alla koder och skriva upp dom och ta med mig... När jag kom hem tänkte jag "Feber har jag garanterat, men undra hur mycket..." så jag tog febern... 38,3 - mer eller mindre döende för mig! Men jag tog en dusch, städade lite, klädde på mig, och åkte ner på stan för att fira mannens mormor som fyllde 85år. Även där kändes det som jag satt i en bubbla. Åkte hem runt 19 och plockade i hemmet lite till och sen gick jag i brutal däck! Men jag var så febrig att det inte gick att sova ordentligt. Vaknade efter 3 och låg vaken till 4 när klockan ringde. Gick upp, men la mig lika fort igen... Första gången sen januari 2011 som jag sjukanmäler mig! Och jag tänker inte precis "Inte illa pinkat att hålla sig frisk så länge!" utan mer "Jag har ju jobbat med feber förr, varför orkar jag inte det nu för?!" och får dåligt samvete för att jag vet att det är ont om folk... Men men. Det går la över någongång, men blir hemma imon med och antagligen fredag också. Vet inte hur uppskattat det är att komma förkyld och äcklig på en begravning dock.

Hur som fick jag mer eller mindre oväntat besök av tre människor. Alex och Mike och Arne kom förbi och drack kaffe och hade köpt glass (på min begäran) och bjöd på mycket skratt. Slutade med att jag skrattade så både tårar och snoret sprutade hysteriskt. Det var nice, och behövligt.

Återstår att se hur pigg man är imon. Kändes som dom sög musten ur en. Den lilla must som fanns. Lägenheten är iaf färdigstädad inför svärmors vistelse här, så gott det går iaf. Är jag pigg nog åker jag hem till mannen imon. Men är jag sånhär imon gör jag inte det...

Och håret är mer nice nu än tidigare. Tänk vad en dusch kan göra!