Jag vill inte ha den här veckan. Alls. Det är bara tisdag och det är så SJUKT LÅNGT KVAR! Och det kommer bli flängande och uppbokad och bla bla bla.. Plus att jag glömde min favviströja hos mamma innan idag. Nu kommer jag frysa imon bitti också!

Igår tog jag en så gott som heldag med Martina. Slutade jobba kring 11, så jag drog till Martina och drack kaffe. Sen blev vi hungriga. Så vi handlade massa flötig mat och åkte hem till mig och fortsatte dega och göda fläsket. Sen blev det strul med planeringen. Så Martina var en pärla och körde till och från Habo för att hämta grejor. På vägen dit spårade det ur som vanligt. Inte bilen då. Höhö. Så jag sa till henne att det känns så skönt att få umgås med normala människor igen! Hon såg skeptisk ut.. Alltså vad jag anser normalt.
Jag saknar mina tanter på jobbet så sjukt mycket!
Med en ny arbetsplats gäller det att hålla tungan rätt i mun, men jag har som sagt hittat en som går att fjolla runt med. En hemlig liten dam i säkert 50års åldern, men ack vad rolig hon är!

Att den här veckan är så B är för att jag är på nytt område, och den roliga damen är sjuk. Och där jag gick bredvid igår och idag... HARREGUD! Säger jag bara.
Jag hatar folk som blundar när dom pratar. Jag sa till mamma att jag tycker det får dom att försöka se överlägsna ut och så drar dom upp näsan i vädret. Mamma sa att det är ticks... Jag hade tyckt att det var roligare om hon hade Tourettse eller nått istället för ticks så hon blundar.
Hemsk kombination var det också. Elaka/dryga kommentarer med seriös ton, kan inte säga R och blundar när hon talar. Plus att hon vräkte ur sig fråga efter fråga om privata saker hit och dit.
Tex, hon frågade vad jag läste på gymnasiet, så jag svarade kort Medieprogrammet. Så kom det ett "jaha..." pause. Jag käkade frukost ffs. Sen.. Då! 5sek senare! Då kom det "Ja när jag var liten så ville jag jobba i butik, så jag läste blablabla, men det var ju så tråkigt så jag har jobbat med både det ena och det andra, tex det och det och det, och så började jag här 1988 och så var jag där då sen där och lite där och nu är jag här". Jag skojar inte - hon andades knappt. Så jag satt där med min macka och mitt kaffe och stirrade rakt in i väggen framför mig och ett försök till ett intressant "Jaha...".
Tyvärr kan man ju inte säga, som ny på jobbet, I DO NOT CARE! Om personen i fråga inte intresserar mig, så frågar jag inget och jag bryr mig inte. Man märker vem man kan småprata med. Som den hemliga damen som faktiskt gillar min humor. Men en del vill mest prata om sig själva och kommentera allt så det helt plötsligt handlar om dom och blabla. Då stänger jag av och lyssnar på de som säger nått vettigt.
Ett annat exempel som störde mig. Klockan var 5,40 ca och vi kom precis upp till avdelning, hon säger åt mig att jag ska ta kommandot, så jag frågar vilket håll vi ska åt "Kommer du inte ihåg det, eller har du stängt av helt och glömt hela gårddagen", så jag sa bara rätt bestämt men lugnt "Jag har problem med att lära mig saker, så då minns man inte allt alla gånger" och får tillbaka ett litet skratt "Jahaja".
Tur hon inte såg min reaktion.

Jag blev så frustrerad av dom här spydiga kommentarerna, som "Ja då får vi se hur skitigt det är på tisdag när jag är tillbaka". Eh...?!
Skulle kunna skriva en bok om alla dessa kommentarer. Men, jag höll käften iaf. Så det var tur att jag åkte till Martina igår och spottade galla, och mamma idag och spottade galla. Imon får jag gå själv och har jag problem får jag fråga en rädd och osocial person som är skitduktig på att inte synas.

Varför blir man så förtappad när man jobbar på sjukhus? Ytterst få sköterskor, läkare och städerskor som vårdar sitt yttre. Puffar håret och sminkar sig. De som har vart där sen 80talet ser likadana ut, för att dömma deras frisyrer. Jag tycker det är så sjukt roligt på nått vis, och rätt tragiskt. Om ett par år är jag säkert likadan. Slö och sliten och lägger dryga kommentarer. Eller visst ja - jag är ju redan sån! Ha!

Okej, denna veckan är rätt lugn bortsett från jobb. Jobbar tills på lördag. Ska till Linda och försöka få till håret en sista gång på torsdag. Och mellan fre-lör åker jag till skogen. 1 veckan utan min man går inte! Sen åker jag hem på lördag efter jobbet. Och på söndag blir det frukostdate med mina tanter. Förhoppningsvis lyckas vi få med Tina en snabbis med lite tur. Sen jobb igen på måndag.
Först händer inget - sen händer allt.

Egentligen borde jag duscha, men som bekant är jag rätt lat. Som alla andra feta människor är.
Lata och feta!