Ja, det här är ett inlägg om ålderdom. Nej jag har ingen åldersnoja i den graden som ni nu tror. "Oh nej nu kommer 25års krisen buhu!". Neheni! Så kul ska ni inte ha åt min bitterhet för att jag blir en oldie. Det som bekymrar mig är - blir man inte mognare än såhär?
När jag var yngre, säg 12-13 så tänkte jag "När jag är 25 då jäklar har jag allt jag vill, livet har löst sig och jag är en bra människa och mogen utav bara fa-an" som ett slag i ansiktet på folk i min närhet som alltid såg mig som en 5åring som inte kunde nått.

Och här sitter jag. Förvisso bara 24år än så länge. Men det går uppåt snart! Och vad har hänt? Ingeting!
Jag är lika omogen och dryg som en jagvetintevad. Hade diskussion med en kollega på jobbet, hon frågade hur gammal jag var, sagt och gjort, jag blir 25 i höst. Men jag la till att huvudet inte riktigt hängt med. Samma sak var det för henne, enligt sig själv. Så känns tryggt att jag kommer vara lika dryg som 50+!
Jag frågade min karl varför han inte skrattar åt mina skämt, får som svar "För din humor är lika mogen som en 3åring". Ja jag vet att allt det här är det som gör mig till den jag är. Men jag trodde faktiskt i mitt stilla sinne att jag blir nog mogen  - nångång! Men nä! Jag tvivlar!

Jag kommer heller aldrig bli en snäll människa. Detta var något som slog mig igår. Jag har alltid hjälpt till, alltid hjälp människor i min klass när man gick i skolan, även de som inte var speciellt snälla, så har jag alltid hjälpt till och sagt ja. Till och med mot mina då bästa vänner. Men när jag väl behövde hjälp så hade jag ingen där. Därför är jag en elak person numer och det står jag för!

Så kort och gott; Jag är en elak och omogen person för att fylla 25år iår och det lär inte bli bättre än såhär.