Det är jobbigt när de man alltid umgåtts mycket med inte bor i samma stad. Eller reser bort. Eller jobbar lite för mycket för sitt eget bästa. Det är ju dem som är bäst att umgås med - så kan man inte umgås med dem när humöret faller in. Detta låter sjukt egoistisk. Men jag vet inte alla vem jag skall hitta på nått med när jag blir sällskapssjuk och mannen inte har möjlighet att vara social.

Jävla bög!