Jag öppnade min gamla dagbok som hängt med i många år. Jag skriver sällan i den. Jag har den bara som en påminnelse om vad som varit och vad jag faktiskt har nu.
Den påminner mig om hur dåligt jag verkligen mådde under många år - år som jag förträngt och försöker tänka positivt "så farligt var det väl inte?" jo... Det var riktigt illa.
Men; den här lilla boken för med sig tankar som ger klarhet i vardagen. Jämt. Och en aha-upplevelse. Men mest av allt "har jag skrivit det där?". Följande hittade jag nu; "...jag hatar det! Alltid är det någon kvinna som står ivägen för en mans lycka...".

True story!