Idag är jag allt annat än trevlig. Jag har inte fått en ordentlig sömn i natt heller. Och jag minns inte när jag fick det sist. Sova hur mycket jag vill och gå upp när jag vill. I wonder...
I natt fick jag sova fram till 1-2 kanske. Sen har jag hållt på att vakna till och från. Från 2,20 till nångång efter 3 låg jag vaken. Jag hade god lust att slå ner någon någon då. Denna någon låg så klart bredvid och illsnarkade! Mina öronproppar är slut och dom jag har är kassa. Oh denna lycka!
Men jag körde på som vanligt, en box och "Sluta snarka", högre och hårdare för varje gång. Tystnar 2sek, eller om han håller andan, jag vet inte riktigt, sen börjas det igen. När jag märker att han är på väg att trilla ur sängen, och då påpekar detta.. Ja.. Herregud! Det gick skitfort att komma till rätta. Till slut fick jag nog och la mig i soffan för att få iaf kanske en hel timmas sömn. Kommer man ifrån snarket funkar soffan ypperligt! Dock första gången på säkert 2-3månader som jag gör så. Men jag hatar verkligen snarkningar. Jag kan få panik vilken sekund som helst för att både hunden och gubben ligger och illsnarkar! Jag vet inte varför jag har det så...
Men snarkningar.. Nej fyfarao. Det stör mig även när jag är vaken. Som nu, när jag inte fått sova, speciellt. Alla som känner mig vet vad som väntas. Dock är jag bara trött nu och orkar inte bry mig. Jag är mest less på detta eviga snarkandet varje jävla natt!
Det ska vara tyst och lugnt. Jag tål inte nått ljud när jag ska sova. Men vissa ljud tål jag inte alls. Som snarkningar, eller smackande och slabbande, eller när hunden dricker vatten eller när han tvättar sig. Äckliga ljud!
Sägs att jag snarkar jag med, men det är ju inget jag störs av. Jag sover ju, med lite tur.