Idag är det den där dagen när folk börjar ladda. Sista vardagen, snart helg, vila och fest. Men för en annan är det bara till att fortsätta jobba. Imon går jag på min tredje lördag på rak, tror jag. Och jag gissar på att det blir fler framöver.

Jag har insett att jag har verkligen Ingenting att skriva om. Jag skrev alltid förr när jag mådde dåligt. Kunde spotta ut mig inlägg efter inlägg, besudlat av galla. Nu när jag helt plötsligt mår väldigt bra, hur gör man då? Hur skriver man ut det?

Igår insåg jag att jag börjar bli sådär äcklig också.. Sådär äckligt glad som ler sådär fånigt åt dom där översöta smsen som trillar in då och då. Är det såhär det är när man mår bra och känner en smärre strimma av lycka spritta runt i kroppen?

En helt ny värld tågade in i mitt liv från 1jan i år. Sen har det bara rullat på. Ensam må vara stark i många sammanhang, men man har baskemej mycket roligare om man inte är ensam.
Som det är nu kommer jag nog aldrig lämna Norrahammar. Mest för att det i dagsläget bor väldigt mycket bra folk här och för att detta är första stället sen Kortebo som jag känner mig hemma på, som jag känner mig trygg och som jag trivs. Så varför ge upp det?

Igår var det våffeldagen och även Sveriges värsta bilförare. Bra kombination i sällskap av grannar.
Vilket automatiskt då resulterar i en superb kombination!

Nu vankas jobb med sällskap på bussen.

Mycket har hänt de senaste åren