Det känns inte som fredag idag.. Möjligtvis för att jag ska jobba hela helgen och även måndag, och har även avverkat dagens arbete idag. Dom värsta dagarna.. Fre-mån. Kaos.
Har dödligt ont i ryggen idag också. Jag är så lycklig. Huvudet är inte på topp det heller. Och trött är jag. Och i sista stund bangade jag på att besöka en god vän som tagit studenten. Men säger kroppen ifrån är det bäst att lyssna... Men samvetet är inte alltid på rätt sida då. Men men...

Appropå dessa studenter. Jag fullkomligt avskyr detta beteende. Något som många redan vet om. Men jag ser faktiskt inte tjusningen i att stå på ett flak och vråla sig hes, speciellt i den här kylan. Supa sen kl tidigt och fira, ja vadå? Grattis till studenten, du är numera arbetslös. Varsågod att plugga vidare!
Är det verkligen människor på stan som bryr sig? Jag menar, när dessa flak dundrar förbi och dom skriker som aldrig förr.. Bryr dom sig?
Jag tillhör väl den skaran som suckar och svär åt dom. Ja, jag är en surkärring!
Men när man är på väg hem från jobbet med skallebank och en rygg som smärtar, och man vill bara lägga sig ner och sova, är det ingen direkt rolig historia att mötas av trafik kaos och flera skrikande barn (okej, ungdomar), tutande lastbilar och annat oväsen.
Och jag kunde inte bry mig mindre!

Visst, är det någon jag känner som tar studenten, som i år, ett grattis kan man avvara. Men jag föredrar dom där stilla och lugna tillställningarna där man får säga sitt grattis lycka till med livet, that's it. Varför allt detta ståhej?
Jag finner det ypperligt löjligt.

Idag såg jag dock ett nytt fenomen som slår det mesta. Och det första som kom i tankarna var "Så klart, typiskt turkar". Där jag befinner mig just nu har jag utsikt över museerondellen, där alla dessa satans flak åkte... Dom tutar och lever. Jag slängde ett snabbt öga och ser då att bakom dessa flak åker det bilar, fulla med turkar, rutorna nere, dånade musik och dom tutar. När jag hörde vanliga biltutor påväg från jobbet tänkte jag att det var väl billister tutade i förbifarten på dom, eller om dom låg bakom och dessa studenter tyckte att dom skulle tuta. Men icke! Dom gör det alltså på eget bevåg och är frivilligt dumma i huvudet och enerverande!

Jag må vara en bitter studentmotståndare. Men är jag verkligen helt ensam om detta?

Hade jag närvarat på min student, så hade jag garanterat inte åkt på det där flaket, jag hade garanterat inte ens engagerat mig i utspringet eller något. Nej, jag hade nog inte närvarat även om jag hade haft möjligheten.

Fy farao!