Enda anledningen till att jag inte uppdaterar här så mycket längre är för att jag har ett tråkigt liv. Jag är en toffel. Jag gör absolut inget annat än sitter hemma hos my man och väntar på honom. Absolut ingenting annat. Ja, herregud. Vem hade kunnat tro.
Åh denna otroliga sarkasmen som sprätter mellan varje bokstav! Herregud!

Jag har för mycket att göra tror jag, och för lite tid att bry mig.
I söndags var vi iväg på en marknad, vilket resulterade i extremt mycket svett och väldigt väldigt bränd Josefine. Nu börjar det dock lägga sig. Men vad gör jag då? Jo jag steker i solen på piren med en glass och bra sällskap i 2 timmar, för att sedan vandra igenom stan lite snabbt med Tina och sen landa på en bänk i 1½ timma till.
Sitter hemma hos K nu och slaffsar i mig färskpotatis med massa smör och salt och majs. Vilket alltid får mig att tänka på min mamma. En kvinna som skall besökas imön!
Till helgen är det jobb som gäller. Imon ska jag dock med lite tur åka till Bankeryd och träffa Conny och Hanna.
Och på två veckor har jag träffat mina kusiner på stan, och dom har jag inte sett på flera år.

I tisdags ringde min bror och lämnade besked om min fars hälsa, för han hade bett Johnny ringa. Jag kan säga som såhär - Jag tycker väldigt synd om honom och hans familj att detta hänt. Men mer än så är det inte. Jag kan väl känna sympati, men inte empati. Men jag vetetusan. Tina menar på att det kommer la som en chock efter ett tag. Men än har inget hänt! Jag hoppas, återigen för deras skull, att allt går bra.
Vi får la se...

Nu dog alla orden ut, surt!
Om man skulle ta en dusch och sen dyka ner i en chipspåse. Fira att man är ledig imon.
Ah, det gillar vi!