Kollar man upp släktband, blodsband dittan och dattan och ja. Whatever. Så har jag 3 syskon, jag har en mor och jag har en far. Men ska jag se det från min synvinkel och skippa alla dom där så kallade "viktiga" delar i vad en familj skall bygga på, som ovan nämnda blodsband, vad pappret säger osv. Så har jag 1 syskon, 1 mor och 1 stand-infar. Stand-in låter lite halvtaskigt, men hey.. Orka.
Jag glömmer bort hur min så kallade familj ser ut. Vem som är vad och skall vara vad. Så, jag skiter i hur det ska vara och ser det som det är. Och det är sådär det är.

Jag har en bror, som är världens bästa, som ställer upp i vått och tort. Idag fick han vara flytthjälp. Många gånger moraliskt stöd. Ekonomisk hjälp. Livskrislösare. Bollplank. You name it.
En mor som, ja.. Gör samma sak där som ovan nämnda bror. En mor är ändå en mor. Och min råkar bara vara bäst, helt enkelt.
Och så stand-infadern, som ställer upp mer än han faktiskt egentligen behöver.
Er tre är jag evigt tacksam!

Men så finns det tre till... Och ärligt talat: Jag orkar fan inte bry mig ett skit. Hetsiga diskussioner har farit hit och dit. Att vi ska göra si och så, att vi ska visa intresse... Jag kan bara tala för mig själv, men de flesta grillkvällar och dyligt, familjemiddagar, har varit på mitt initiativ för ingen annan brytt sig. Ändå dyker inte alla upp. Så jag orkar inte bry mig mer. Ett intresse för att ha en relation skall inte komma från ett håll. Det skall komma från alla partes håll, vilket det inte gör.
Detta så kallade blodsband existerar inte i mitt liv.

Jag har en far, på papper. Eller ja, papper och papper, jag är ju myndig, men iaf. En person kan vi säga. Som jag byter några ord med en gång om året. Och så dom där andra två...
Ett evigt gnällhärjade med fula ord som flyger fram och tillbaka. Missförstånd som vägrar bli uppfattade på rätt sätt, hur man än förklarar sig.
Så ärligt talat. Jag skiter i det.

Jag har min lilla familj och jag har mina goa vänner.
Dom ställer upp när det väl gäller.

I sommar skall jag försöka dra till med grillfest som ett tack för hjälpen. Tyvärr kan jag faktiskt inte bidra med så mycket som jag får. Jag kan inte hjälpa ekonomiskt och jag kan inte bära pga ryggen. Det enda jag kan är att vara bollplank, moraliskt stöd och.. Ja, vara syster och vän.
Då får det helt enkelt bli en grillkväll i sommarvärmen!

Jag vilar min väska.