Om man någongång ska förklara hur ett brutalt slagfält ser ut, så blir min kropp ett ypperligt bra exemplar. Jag blir rätt less på mina blåmärken och annat som tittar upp lite här och var. Snart har jag ett pärlhalsband runt ena knät. Jaja, mycket snack om mina blåmärken, men det är inte normalt att ha såhär mycket blåmärken! Plus att jag har en bula i bakhuvudet, och idag när jag skulle hoppa in i bilen slog jag i skallen...
Sen har jag lyckats med nått riktigt skumt och fått ömma fingertoppar... På ena pekfingret ser det ut som jag även fått en liten blåsa.. Nej, jag vet inte vad jag gjort! Jag visade mina smalben för min käre granne Ida och hon sa att hon ska gå bakom mig nästa gång jag är full, och se vad jag håller på med. Det vore faktiskt en riktigt bra idé. Då kanske hon kan hindra mig och Tina ifrån att brottas.

Imon skall jag utnyttja tvättstugan och härja runt. Sen kommer Mea och plockar upp mig strax innan 11 och vi skall besöka mannen i våra liv; Peter. Vilket gjorde att jag fick en rätt hemsk tanke... Jag tror jag går i hans fotspår lite för mycket. Slår mig, dricker lite mycket och beter mig som ett pucko. Jag kallar det självdistans!

Idag fick jag upp gardiner, så jag hoppas på lite positiv respons från en granne (ja, jag vet att du läser så känn dig träffad, haha). Sen är jag omringad av Elvis. Det börjar faktiskt bli lite obehagligt måste jag säga. Bara just nu har 7st elvis-ansikten på mig. Undra om han blir verklig om man har tillräckligt med elvisprylar?
Ja, det är värt att testa!

Men om man skulle sparka bror i röven och dra ut hans enormt långa tumme ur röven och tvinga honom att fixa ny tvbänk så jag får hans. I like!