Det känns som så iaf. Jag har inte haft någon som helst energi på ett par dagar. Ingen lust och ingen ork. Ingen vilja, ingenting. Jag har heller knappt vart hemma så det har inte hänt så mycket varken vid datorn eller i hemmet i sig. Igår var det tänkt att jag skulle jobba. Men i ärlighetensnamn fanns det inte ork. Jag försökte verkligen. Men jag mådde illa och kunde knappt ta mig ur sängen. Jag kom upp till slut, vilket resulterade i att jag gick på toan och hulkade lite och tänkte "jaha, magsjuka!". Tina var orolig för att hon smittat mig. Men så var inte fallet. Det kom ingen spya. Jag krälade mig tillbaka till sängen, sakta men säkert, och la mig igen. Sen orkade jag inte röra på mig. Jag fann ingen energi till att ens vända på mig i sängen. Det var lite smått obehagligt... Men jag sjukade mig och trodde att jag satte alla i skiten, men det verkade inte vara så farligt för dom. Men jag kom verkligen inte upp... Sov till 11 eller nått, sen tänkte jag förflytta mig till soffan.. Det tog en halvtimme innan jag ens lyckades sätta mig upp. Sen tog jag ett ryck och drog med mig täcke och kudde ut till soffan, sen låg jag där hela dagen.
Sen fick jag en smäll i ansiktet av alla måsten jag hade att ta itu med.. Så jag kompromissade med mig själv. Struntade i kaoset här hemma, det får vara till en annan dag, och sammanförde alla måsten utöver det, till ett. Så slipper jag tänka på det mer. Försökte även äta, men apptiten existerade inte för fem öre.
Men jag borde få pisk som alltid låter det gå såhär långt innan jag fattar hinten att jag borde varva ner.

Nej, jag låg inte i soffan i lördags. Jag blev dyngfull och krälade runt i snön lite för mycket. Jag och Ida satt i söndags och räknade samman alla bällar jag la; 14st. Bubbis hävdar att det var mer än så. Vilket inte är så konstigt då han fick gå bakom mig genom snövallarna och lyfta upp mig ett antal gånger. Sen fick jag en släng av sjuk idé att jag skulle springa rakt ut på ett öppet fält och se hur djup snö det var. Jag försvann. Och fastnade. Ida fick komma och dra upp mig så jag iaf kom loss. Sen hade tydligen jag och Tina trillat åt varsitt håll i varsinn snöhög. Men jag blir dum i huvudet när jag dricker och det är inget jag tänker förneka precis. Är man hämningslös så är man. Om man skulle vara nykter på en fest nångång och se hur folk reagerar? Hmm..

Mina istappar har uppkommit i mördarstadiet. Nu är dom över 1m långa. Sen såg jag att det låg massa skit på min balkong under snön... Men det får bli till vårstädningen. Jag vill inget hellre att snön ska försvinna nu. Jag vill ha sommar!
Jag fick en jacka i lördags. Den kom på omvägar så jag orkar inte dra det här, men en vårjacka iaf, i strl 38, ojojoj! Jag kan dock inte knäppa den, men vafan...
Det går ryckten om att det skall börjas simmas i området, så jag hoppas att den tummen inte sitter så långt upp.
Ja, det blir långa inlägg när man knappt befinner sig framför skärmen nu för tiden!

Just nu är vardagen beskymmersfri och det känns jäkligt skönt. Det händer inte mycket dramatik och det är inte mycket motgångar. Neutral våglängd, typ.

Lite uppåttjack sen ner till grannen!