Det känns nog fan som så. Igår var en lugn kväll framför tvn, lite smått bitter, men det är normalt. Gick och la mig runt 22, katten beteede sig som en idiot i en timma ungefär. När väl hon slutade och jag var på väg att somna, väcks jag till liv av ett otroligt dunkande. Ja, så var grannarna igång. Gick upp och ringde störningsjouren direkt.
En dryg och idiotisk skåning svarade. Han bad om adress och sen stad, och jag sa Jönköping för jag trodde att det var en självklarhet då det förra gången inte var några problem med att veta vilken stad man bodde i. Så ber han om grannarnas namn, och, klockan är halv tolv och då är man inte pigg. Jag var förbannad och trött. Och svarar "Det vet jag inte.. några utlänningar..." min tanke var att det bor rätt många på varje våning och även att deras namn är skitskumma. Så säger han lite smått uppkäftigt "Jaha, spelar det någon roll var man kommer ifrån eller?" och jag, ännu mer förbannad "Nej, men jag kan inte uttala deras namn!"
20min senare blev det tyst, ytterliggare 10min tog det innan securitas kom. Gick in, gick upp i trappen, vände och gick.
Vid 6 väcks jag av att dom skriker och gapar och har sig där uppe.
Områdeskontoret skall besökas på tisdag, så är det bara.

Tillvaron är inte så jävla bra just nu, men det är inte många som verkar reagera. Som så många gånger tidigare har jag sagt att jag ska sluta bry mig om folk, men.. Jag kan inte. Men man får bannemej inte mycket tillbaka.
Kommer inte ihåg senast jag fick sova, hur och när jag själv ville.
Inte konstigt att man har konstat huvudvärk.