Idag när klockan ringde tog det emot enormt att lämna sängen. Och bara tanken på att åka till jobbet och städa upp efter helgens galenskaper gjorde det hela inte mycket bättre. Så som det kändes i morse har det Aldrig kännts förr. Jag ville verkligen inte åka till jobbet. Jag var så trött och så omotiverad. Och jag var inte ensam. Erki var lika anti hon också. Cheferna var lite smått förvirrade och även Sussi kände sig anti för att jobba idag. Men Martina var tillbaka på jobbet, och det gillar vi!

Trots denna känsla så gick dagen relativt smärtfritt fram. När jag satt rätt död i väntan på bussen åkte Andreas förbi, vilket resulterade i att jag fick skjuts till jobbet och kom 20min tidigare än beräknat. Haha. Men det var skönt att slippa bussen för en gångs skull.
När jag såg listan på jobbet ville jag lägga mig ner och skrika. 17 helgspärrade rum! Men, jag speedade på och surprise surprise, när jag gick till vagnen står Anna och river i ett rum och jag lite måttligt förvårnad undrar vad som pågår, då är hon schysst att hjälpa till med bäddningen och bäddade i 3 rum. Tillvaron kändes genast mycket lättare då. Senare, tittade Ellinor förbi och bäddade ytterliggare 2 rum. Så dom hade gått runt och bäddat lite överallt i huset för att underlätta för oss. Detta resulterade i att man slapp stressa ihjäl sig och kom iväg 45min tidigare från jobbet.
Woho!

Gick ner på stan en snabbis med Erki. Köpte mig ett par korta leggings på Indiska och Erki blev lite kär i en söt klänning, men den var måttligt dyr så det fick vara. Hon fixade MorsDagpresent och så kollade vi lite kläder och drägglade. Sen gick vi och handlade på Ica och köpte oss varsinn glass. Gött!

Imorgon ska jag jobba 14-21 och det är bal. Nej jag längtar inte för fem öre! Jag hatar att gå kväll och lär inte vara hemma förrän runt 22 på kvällen. Kul!
Sämst!