Den enda fördel jag kan komma på med att åka buss är att man får tid att tänka.
De senaste två veckorna har bestått av många, många tankar. Vänt ut och in på hjärnan och upp och ner och dragit lite i de få hjärnceller som ligger där inne och trycker.
Jag tror att jag tänker så mycket beroende på vad för musik som kommer i öronen. Iaf är det musiken som avgör hurdanna tankar jag får.
Exempelvis, dyker en låt med Rezurex upp så blir jag lite glad och kommer på mig själv med att sitta och småle för jag kommer att tänka på galna fester och dom roliga grabbsen.
Dyker Kate Voegele upp tänker jag på livets mening och andra djupa saker. Inte livets mening i den bemärkelse som många tror, men jag har mitt liv att tänka på, om man uttrycker det så.
Lifehouse är också en grupp som gör hjärnan fucked up.
Dock, en grupp som jag tyvärr inte lyssnat in mig på värst mycket, men som jag ändå lyssnat på i ett antal år är Counting Crows. Deras låt, som står i rubriken, Round Here är en låt som jag aldrig lär tröttna på. Och när jag hör den blir jag på nått skumt humör. Lite sådär smått introvert som man kan bli ibland.
Eller varför inte deras låt Accidentally in love, det är svårt att inte bli sprudlande glad av den låten.
Det är även från deras låt Mr. Jones jag fått raden We all want something beautiful. Man, I wish I was beautiful. Den meningen etsade sig fast rejält och var gång jag hör den låten och den raden kommer samma sinnesstämning upp, varje gång. Vissa saker förändras aldrig.
Många inlägg i den här bloggen har handlat om just detta ämne; Musik. Men det är för att det involverar väldigt mycket delar av mitt liv.
Många upplevelser jag har, har med musik att göra.
Saker jag gjort, eller saker som sagts, saker som hänt har vart i sammaband med musik.
Som när jag och Linn föll pladask i folkhavet under Evergrey's spelning på srf 2006. Eller skrattattacken jag och Mimmi fick under The Ark's spelning på Hultsfred 2005. Alla roadtrips i vida världen har det rullat musik i stereon.
Spelningar, konserter, festivaler.
Om inte musik fanns, så skulle jag nog inte veta varken ut eller in, hur jag mådde eller vad som pågick. Jag skulle ha svårt att komma ihåg saker och nostalgin skulle inte existera...