Nu känns det som att man fått det konstaterat att någonting följer efter en...
I min lägenhet är det helt galet. Ja, tidigare var det ju galet när jag bodde med mor.. Men.. Hon märker inte av nått. Men dom nätterna jag sovit här nu i en veckas tid så är det nått som jävlas med en.. Jag orkar inte!
Nu har jag kommit till den punkten att man mest suckar och tänker "Låt mig sova..." osv. Men men, verkar vara rätt harmlöst så dumt att klaga i onödan.

Idag är jag dock inte sugen på att jobba.. Men ibland är det bra att man är god vän med stand-in "chefen". Ska snart gå bort till Erki och Johannes, han skulle köra oss till jobbet. Snällt.

Men men, det var skönt att få sova på en trygg plats igen. Får se hur jag gör i natt. Ska iaf åka hem emellan, så får jag väl sitta där och gnälla och dividera med mig själv.

Igår kväll brast det. Kroppen la av, totalt. Idag känns det bättre på det planet iaf.
Får se hur det är i eftermiddag.

Bah...