En bra låt ska kunna ge en gåshud. Göra en totalt paralyserad och apatisk.
Kate Voegele är en artist som lyckats fånga mina öron, och min gåshud.
Igår satt jag och rotade i min skalle och helt plötsligt kom en gammal textrad från alla dessa låtar med kent. Så, youtube var min vän igår.. Nostalgi på hög nivå och jag fick rensa hjärnan ordentligt.
Ibland behöver man gräva runt i skallen, stirra upp i taket och ta sig en funderare.
Sen att funderingarna inte leder någon vart är en annan femma. Men musik gör det så mycket lättare att slappna av, iaf är det så för min del.

Hade ett givande samtal med min mor tidigare. Dock skrattade hon mest åt mig, bland annat för jag upptäckte att jag gått hela dagen med skjortan utochin... Jag säger ju att min hjärna sagt upp sig... Men men, what to do..