Ibland känner jag mig som en riktigt gammal moralkärring.
Idag känder jag mig som en sådan. Möjligtvis inte på moralen, men tantkänslan var där.
Vad är det som får folk att bli så... jobbiga?

Ja, jag pratar om mitt jobb, som består av fruntimmer. Och nu på sommaren kryllar det av sommarvikarier, som är en 16-19år gammla. Eller ska man säga små? Jag känner mig gammal omkring dom, mentalt gammal.
Nivån är inte av denna värld. Men, i vanliga fall sitter medelålderskvinnorna där och skriker och gapar som aldrig förr så.. Ja. Men idag var en sån dag som gjorde att jag kände mig riktigt gammal och förståndig. Må hända att jag lyckats få en bra uppfostran, eller för att jag var "tvungen" att växa upp fort, eller för att jag aldrig betett mig som en fjortis, eller för att jag mognat till fortare än andra pga äldre vänner.. Ja jag vet inte. Men nivån var larvig och vid det bordet jag satt, så satt två stycken och pratade om "Du var så jävla packad då? - Ja, jag var så otroligt wasted" va i herrans namn?

Nog för att man själv kan svänga runt på den barnsliga nivån ibland, men det är just ljudnivån och sättet dom säger det på. Och.. Allt detta fniss och skrattet som skär i öronen och man får kalla kårar i ryggraden.
Ge mig öronproppar!

Så idag kunde mentaliteten på mina arbetskollegor jämföras med en 13åring. Så, ni kan ju föreställa er hur det kändes att sitta där och lyssna på en bunt 13åringar med en hjärna inställd på fjortis. Och när man väl försöker fråga något seriöst är det någon som Alltid ska kontra med nått sarkastiskt och drygt.. Orka! Det funkar ibland, men inte varje jävla gång... Och speciellt inte när man frågar chefen något, och någon sitter bredvid och säger nått drygt, så man inte hör vad chefen svarar....

Ja. Så, old women på mig.
Typ.