Det är något allvarligt fel på vårdcentralen här i stan... Man måste ringa halv åtta på morgonen för att få en tid samma dag. Så jag ringde.. Fick jag någon tid? Nej.. Jag får inte komma förrän på måndag! Så hon sa åt mig att ringa sjukgymnasten.. och dit får jag inte komma förrän torsdag. Woho... Och så klart vill dom att man ska knapra piller och sköta allt själv så mycket som möjligt, men det hjälper inte att ta alvedon/ipren när man knappt kan gå och smärtan hägrar Hela tiden, oavsett hur man sitter eller rör sig.
Så efter många om och men när jag sa "Men finns det allvarligt ingen tid att få träffa en läkare, alls? Jag kan ju knappt gå..." Ska man behöva amputera sig själv för att visa "Hej jag hade ont och ni gjorde inget så jag tog saken i egna händer..."
Idioter.

Så jag vet inte vad som händer eller vad som komma skall eller nått.. Så jag får väl sitta här som ett utsketet päron och glo på katten och pilla mig i navlen. Läkare vill gärna ge ut en sjukskrivning i sista stund, men man kan inte rehabilitera sig samtidigt som man jobbar som städerska.. "Hej jag har pajat ryggen men ni begär att jag ska släpa på barnsängar hit och dit iaf, bra, jag återkommer om en vecka när ryggen gått av!" garanterat.

Igår var jag nyttig! Satt i köket och försökte prata med Martina, vilket gick sådär. Varpå hon frågade vad jag hade i påsen, och jag påstod att den inte var min. Tills jag öppnade upp lite papper och såg att mina finglas låg där i, så dom fick åka upp. Wow! Imon kommer mor och hjälper mig. Jag behöver henne för att kunna dra tummen ur röven... Och just nu orkar jag ingenting eller vill göra nånting.

I need a hug...