Jag tycker det är ytterst fascinerande att studera människor.
Att sitta tyst under samtal mellan ett antal människor och bara analysera det dom säger, hur dom säger och vad dom gör under meningen. Om dom skrattar nervöst, flackar med blicken, inser att det dom säger är korkat och försöker skaka bort det, eller bara skiter fullständigt i hur det blir när det är sagt.
I mitt tycke är detta osäkerhet.

Det är även kul att träffa på folk som tycker att dom är så otroligt snygga, störst, bäst och vackrast och allt vad det innebär, när dom i själva verket ser ut som ett utsketet päron. Och ja, det är väl fel av mig att tycka såhär, men det är ju knappast mitt fel att dom ser ut som dom gör.. Få sig själva att framstå som överlägsna och klampa på allt och alla för att verka så duktiga, är även det i mitt tycke: osäkerhet.

Jag fullkomligt Hatar när folk missbrukar ord som asså och liksom när det inte behövs. Klart man själv slänger in ett sånt lite då och då, men att sitta och säga "liksom.. asså.. men asså"  innan de andra orden kommer och prata hysteriskt högt.

Ja, jag får nog återkomma.
Fick skallebank av allt tänkande..