I herromdagen fick jag en väldigt djup tanke. Och med tanke på hålet i skallen så var det Väldigt djupt tänkande... ha..ha..

Sammanstrålade med M på jobbet och tanken slog mig "Tänk vad lite vi vet om våra kollegor, egentligen".
Menar, det kanske sitter en sadist bredvid en på lunchen.
Eller varför inte en masochist..
Någon som har en fetish för navlar, fötter, ögonfransar eller gud vet vad.
Eller någon som har någon slags snedvriden sexuell upphetsning av bajs.. Menar.. Vi är ju städerskor och möter mycket bajs i vardagen.

Personligen kan jag blurpa ut saker och ting som kan uppfattas som privat. Tex att jag blivit mobbad genom hela min barndom eller att min far sa byebye osv.
Men det är saker och ting som i mina ögon tas lite utav en ryckning på axlarna, eftersom det i dagens lägen inte berör mig. Jag har bearbetat det redan och har därför inga problem att nämna nått av det.

Men så finns det ju en och annan hund begraven.

Till och med mina närmsta vänner blir förvårnade ibland. Man kanske är så introvert som en del i min omgivning sagt?

Jag tror att mycket av det som folk sitter inne med vill man inte veta. Och mycket av vad folk säger vill man heller inte veta.. Men det är vissa som inte förstår det helt enkelt...

Så då kan man börja undra, vad är då intressant att konversera om vid lunchbordet?

I mitt tycke så är det då Inte barn, sexliv, förhållande och garanterat mycket annat.

Men anti som jag är så brukar jag inte finna det roande att lyssna på andra och deras ointressanta liv, men så begär jag heller inte att dom ska sitta och lyssna på mig.

Det skulle vara otroligt kul om någon slängde ur sig något så otippat så man kunde höra folk andas och hakan for ner i golvet med en brutal duns. Då jäklar kan det bli action i diskussionen!

...Men svenssons-liv som pågår där, så lär ju det inte hända..

Men hey! Svenssons döljer de mest skummaste hemligheterna. Tro mig, jag vet.

Spännande!

Okej, bra konversationer består av självdistans, sarkasm, små störda skämt och ett ämne som svävar i det blå.

Tex, kroppsstrumpan. Ingen glömmer den dagen. Det är en bra diskussion!

Så, jag röstar för att införa mer kroppsstrumpekonversationer!

Ytliga samtal där man inte behöver tänka, eller ens koncentrera sig på de andra.

Men helst av allt, vill jag avnjuta min lunch i tystnad.