Alltid när jag har vart ute och vaknar upp dagen efter och den första som slår en är "va i hela friden hände igår?"
Efter många om och men kommer man fram till att det gått utför och de mest onödigaste och sjukaste sakerna har hänt, vill man bara gräva ner sig i kudden och gömma sig.
När man sedan visar sig ute, iaf när man gick i skolan, kändes det som om alla kunde läsa av en vad man gjort. Och så har jag alltid tänkt, fram tills idag. När jag gick från jobbet och mötte massa folk tänkte jag "undra om dom såg mig och E stå och fula oss inne på krogen..." för det var inget seriöst någonstans i det vi gjorde. Men sen slog det mig... Jag minns inte ett enda ansikte från den kvällen!
Och, egentligen borde det vara ganska ömsesidigt med alla andra. Man är ju lite smådragen, konstigt nog, och man gör sjuka saker.. Det är något som inte går att undvika. Men av alla sjuka saker man har sett folk göra skulle jag inte kunna peka ut vem som gjorde vad. Och jag brukar allt som oftast känna igen folk, men inte när jag är dragen.
Plus, att umgås med onyktra människor när man själv är nykter är något som inte går. Så att vara på en krog nykter går helt enkelt inte.
Kort och gott, man är onykter på krogen för att man får ett tillfälle att kunna göra bort sig utan att skämmas.
Alla ungdomars dröm.
Höhö!